- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
96

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjöberg vågat sig ut att lotsa i tid och att John
Grif-fins, som var sin egen redare, därför skulle stämma
honom. Han skulle betala, att Mary sprungit läck!
Svenska hund!

Styrmannen, som genom fönstret till styrhytten,
uppfattade det mesta av vad som försiggick utanför på
bryggan, rådde Albert kort och gott att ge kapten fan
och inte överge dem. Tjockan visade redan tecken att
komma tillbaka. Fyren för över bleknade. Ingen visste,
om inte läckan blivit värre i sjöarna.

Albert lovade att hålla ut. Han hade förut lagt
märke till att Kapelskärs fyrljus började att försvagas.
Bråkade kapten nu till på köpet, kunde det bli trevligt.

Efter sitt senaste utbrott rullade kapten in i
styrhytten på nytt och förföll i grubbel över sjökortet
med huvudet stött mot båda händerna för att bära upp
dess sprittyngd och nattvak.

Några minuter efteråt körde de in i tjockan. Albert
lät genast minska ångarens fart. Kapten var inte
djupare försjunken i grubblet över sjökortets för tillfället
ofattbara mysterier än att han uppfattade, att ångaren
saktade. Det gav en kär anledning till nytt bråk.

Varför saktade skutan? Vem hade givit befallning
om det? Visste de inte, fårskallarna där vid ratten, att
skutan var läck och att det gällde komma i hamn så fort
som möjligt. Full fart!

Ingen lydde honom. Hade inte allt bråket ombord
stört Albert, skulle han bättre vetat var ångaren
befann sig. Att de voro inom Boveteskär begrep han.
De farligaste hålen i segelleden hade passerats, och nu
kunde man säkert hålla upp mot Fejan tills man fick
lä för att ankra. Riskabelt var det alltid att köra i
tjocka, i all synnerhet när man inte kunde lita fullt på
kompassen i sådan sjö som det gick, men ett försök
måste göras. Loda kunde man alltid. Han rådde styr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free