Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne på ett tiotal år minst. Jag slet och arbetade.
Många gånger tänkte jag uppge alltsammans, gå i sjön
eller fara tillbaka till Grålöga. Det är inte gott att vara
en ensam flicka i den här staden. Men vi måtte ha
något i oss vi sjöbergare, som tvingar oss att hålla ut.
Först bodde jag uppe i ett kyffe uppe på
Ladugårdslandet, strax vid kyrkan. Trälade nätterna i ända.
Både hemma och borta. Sydde i familj. Fina
familjer. Slet så fingrarna värkte och jag knappt kunde
hålla i nålen till sist. Då såg de inte så här fina ut,
må du tro, Albert!»
Hon tittade på sina fingrar och gned dem nästan
ömt.
»Visst hade jag mina frestelser jag som andra. Det
fanns mycket, som lockade. En gång lade sonen till
ett justitieråd ut sina krokar efter mig, när jag sydde
hos hans mor. En annan gång var det en major, herrn
i huset själv. Jag försäkrar dig, Albert, jag kände det
ofta som om jag försökte gå på gamla ägg. Så
ömtåligt var det. Och ruttet! Mångenstans.
För fem år sedan satte en väninna till mig upp den
här affären. Hon erbjöd mig komma till sig. Hon var
från Karlskrona. En ståtlig flicka. Gott huvud. Nå,
det gjorde jag. Hon hade en god vän, en högt uppsatt
man för övrigt, gift och med barn. Han hjälpte henne
med att sätta upp affären. Han var alldeles tokig i
henne, öste pengar på henne. Ville nödvändigt skiljas
för att gifta sig med henne. Men hon sade nej. Hon
var klok. Hon behöll honom bättre på det viset Så
är nu karlarna en gång för alla.
En aprildag i våras — det är nu jämnt sju månader
sedan — sjuknade Hanna. Hade förkylt sig troligen.
Det blev lunginflammation. Hennes vän sprang här
var dag. Han var förtvivlad. Han grät som ett barn,
gamla gifta karln. Nå det hjälpte inte, för Gud hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
