Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farliga symptom. Men det är nog för han inbillar sig,
att jag är Hannas ande, som går här och spökar i
något avmagrad gestalt. Inte fullt så ståtlig!»
Beda skrattade till hädiskt.
»Nej, skål, Albert! Hade du inte satt på grund skön
Mary, som lotsålderman uttryckte sig, hade jag
kanske aldrig fått se dig. Men nu skvallrade tidningarna
om vilken broder jag hade, vilken hjälte! Och så får
väl det försona, att han har en sådan slarva till syster.»
Hon gick bort till spegeln för att spegla sig igen
som Albert trodde, men hon torkade i hemlighet sina
ögon. Hon var helt rörd själv, fast hon inte ville visa
det för brodern. Hon plågade sig dock ännu mer.
»Du har aldrig smutsat det sjöbergska namnet.
Lotsålderman hade rätt», sade hon och såg på brodern med
ett uttryck av beundran.
Albert ruskade avvärjande på huvudet. De började
tala om annat, om likgiltiga ting. När det blev tid för
Albert att gå till lotsåldermans fest på
Skeppsbrokällaren, frågade han, om inte Bcda tänkte fara ut och
hälsa på släkten någon gång.
»Jag tror inte jag passar där längre», sade hon
giftigt. »De vill säkert inte veta av mig.»
»Nej, du är väl för fin för oss», svarade han något
hårt.
»Nu skall vi skiljas som vänner, Albert!»
»Har inte bättre begärt.»
»Du svarade mig inte något om Georg.»
»Jag måste först fråga Anna, det förstår du. Tack
skall du ha för erbjudandet i alla fall.»
»Det gjordes av gott hjärta.»
»Det tror jag. Adjö med dig!»
Hon följde honom ut i butiken och klappade honom
ömt på axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
