- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
147

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det var en annan sak. Syster din var inte bästa
skyddsvakten för vår gosse. Han skall åtminstone inte
gå under genom hennes förvållande. Han skall uppåt.»

»Jag tror du talar alldeles som salig mor. Stiga!»

»Det är var mors känsla. Det var inget särskilt
betecknande för din mor, inbilla dig inte det.»

»Gärna för mig får han bli både student och
professor, om han kan det. Enklast är att tala med honom
själv. Han är gammal nog att kunna välja.»

Georg gick med förtjusning in på majorens förslag.
Han avfördes ur lotsverket som lotsläring och började
läsa. Det blev ingen vanlig skolläsning med visst
kvantum läxor per dag, fritid och lekar. Han pluggade så
han blev gröngul i ansiktet. Majoren var icke den, som
lät någon ligga på latsidan. Själv hade han behov av
ytterst litet sömn. Högst fyra, fem timmar per natt.
Han förförde Georg till samma dåliga vana.

Närhelst Albert eller Anna kommo in till majorens,
sutto de båda galningarna och läste eller diskuterade.
Majoren behandlade Georg som fullständig jämlike i
andligt hänseende och hade stora skäl till det, fast Georg
kallade majoren för farbror.

Elvira, som av nåd fått tillstånd att ibland åhöra
undervisningen inne i majorens stuga, höll i början god
min. Hon tyckte det var väldigt livat att höra bror
Georg och majoren disputera. Hon begrep inte
mycket, ehuru hon hade liksom brodern lätt att fatta.
Åldersskillnaden gjorde dock, att hennes vetande låg långt
efter brodern. Det var rysligt spännande, när den lilla
majoren med sitt blankskinande huvud utan ett
hårstrå struttade omkring på golvet och ögonen gnistrade
och höknäbben liksom högg till, när han slungade mot
Georg vissa frågor, som denne stilla och lugnt
besvarade.

»Jag begriper inte, att Georg kan sitta där så lugn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free