- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
149

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eftersträvansvärda. Det njöt majoren särskilt av. Man
borde utveckla kulturen för att alla skulle begripa hur
ruttet allting var. Hjälpa världsprocessen så den
fortare nådde sin yttersta mening.

Det var en skön soppa, som på detta vis serverades
ynglingen. Majoren försummade inte att späda på med
vishet ur egen fatabur, när det passade. En gång, när
Georg var oförsiktig nog att säga, att både far och
mor visst innerst ville, att han skulle stiga, komma
fram, upp, och yttrade tvivel om att han hade några
anlag för det, sade majoren:

»Man kan stiga hur högt som helst, bara man
anpassar sig efter omständigheterna och dem som makten
haver och inte är belastad med för stor idealism, eller
sanningsbehov samt inte är notoriskt idiot. Ibland kan
till och med en idiot bli generaldirektör eller minister.
Det finns historiska exempel. Misströsta aldrig, min
gosse!»

Den gamla historien om satyrens svar till kung
Mi-das, när denne frågade om vad som var bäst för
människorna, försummade majoren heller icke att framföra.
Det roade honom att se Georg förlora sitt vanliga lugn,
när majoren en dag, då de talade om livets mening och
mål, smattrade ut satyrens svar:

»Usla lump, slumpens och slitets fä! Det bästa är
ouppnåeligt för dig — att icke vara född, att icke
finnas till, att vara intet! Det näst bästa för dig är att
snarast möjligt dö!»

Både Albert och Anna tyckte, att Georg förändrade
sig snabbt. Den livsglada ynglingen, som visserligen
alltid varit en smula kärv på ytan, blev mörk och
tungsint. Pannan fick onödigt djupa veck, och från
näsroten började två farliga linjer gå ned mot
mungiporna.

»Vi skulle aldrig låtit honom läsa», sade Anna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free