- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
176

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rusket. Han ville dock inte visa sig ömtåligare än
kamraterna utan löpte linan ut, tills avsmaken kom efter ett
år som efter ett långt rus och han drog sig tillbaka från
kamraterna och in i sig själv.

Faster Beda hade han redan med detsamma han kom
till staden besökt för att på faderns befallning
meddela henne den stora nyheten om arvet efter patron
Åberg. Georg blev genast förtjust i faster Beda. Hon
hade något främmande och egenartat över sig. Inte alls
som ute på Tallholmen. Hon kunde tala om både
politik och konst. Hennes fina bostad innanför
parfymaffären syntes honom inte alls märkvärdig. Génom
antydningar på Tallholmen hade Georg hört ett och
annat om Beda. Han var nog klok att döma efter henne
själv. Han kunde inte se något misstänkt första gången
han var hos henne. Människor skulle alltid tala illa
om andra. Att patron Åberg en gång försyndat sig
mot henne, borde inte läggas henne till last.

En mäktig och bidragande orsak till att Georg
den gången blev förtjust i fastern var, att hon, när
arvet kom på tal, sade, att hon gärna skulle ta emot
det och att Georg skulle få tusen kronor med, eftersom
han nog hade det smått med pengar i början.

Georg gick ifrån fastern med beundran. Han gjorde
sig själv löfte att snart besöka henne igen. Det blev
inte av. Kamratlivet slukade honom. Värre var, att
det slukade hans pengar också. Han hade hyrt ett
möblerat rum på Mästersamuelsgatan så han hade tak
över huvudet, men maten blev det knappt med. På
växlarnas lättbeträdda väg föll han i rövarhänder. Man
skrev på åt varann, gjorde pengar som det hette, och
hamnade hos procentaren.

Kamraterna, av vilka de flesta voro infödda
stockholmare och bevandrade i det tekniska förfarandet att
leva på fingerade värden, blevo högst förvånade, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free