- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
181

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om faster Beda hädanefter. Kärleken stegrades till
avgudadyrkan, när fastern frågade honom, om de inte
skulle på operan och höra Lohengrin. Men kanske han
var upptagen — av någon annan?

Det glittrade till tjuvpojksaktigt i fasterns ögon.

Nej då, visst inte. Han hade ingenting att göra hela
kvällen. Det vore förfärligt roligt. Han måste bara
hem och klä om sig, ta på sig svart långrock, för han
kunde inte gärna gå i kavaj.

Fastern mönstrade honom en stund, rättade på hans
halsduk, plockade på rockkragen och drog ned rocken i
ryggen.

»Det kan du visst, det», avgjorde hon. »Det är ju
svart kostym du har på dig. Och stärkkragen är ren.
Du är riktigt söt!» Och så kysste hon honom mitt på
mun.

Jag går i döden för henne, tänkte Georg.

De fingo en förfärligt trevlig kväll tillsammans.
Georg hade bara en gång förut varit på operan. Då
hade han hamnat på hyllan på femte raden med några
av kamraterna, som gällde för att vara musikaliska och
snobbade med kontrapunkt, trioler och synkoper och
andra obegripliga facktermer. Nu satt han däremot i
andra radens fond bredvid faster i violett siden och
gnagde konfekt ur en knastrande papperspåse på lediga
stunder. Sedan bjöd faster Beda på supé på
Hambur-ger börs. Folk tittade mycket på dem, i synnerhet på
Beda, som åt, iförd en stor Rembrandthatt av svart
sammet med vit strutsplym, som vajade för varje
rörelse med huvudet. En herre med långt, grått hår och
helskägg kom förbi och hälsade artigt på henne. Hon
böjde lätt på huvudet till svar. Georg såg, att det drog
som en aning av ett leende kring hennes mun.

»Bankir Norin», sade hon förklarande.

Georg fylldes av svartsjukans glöd. Han vart het

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free