Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bert blir nog inte så värst rädd, om jag dröjer borta.
Han tror nog, att jag stannat kvar hos någon av
gummorna i missionen. Eller hos Eriks. Om jag rent av
skulle gå till Eriks? Elvira får laga i ordning
middagen hemma.
Hon märkte nu först, att hon kommit bort från rätta
stigen. Hon vände och slog in på den rätta. Men när
hon gått en stund, uppgav hon Eriks. De skulle genast
se på henne, att hon gråtit, och så skulle de börja fråga.
Bättre vila några timmar i skogen. Båten hade kommit
vid ettiden. Två var väl klockan, när hon lämnade
pastorn. Nu kunde den inte vara mer än tre allra
högst. Jag lägger mig en stund. Jag är så förskräckligt
trött. Det känner jag nu. Och fryser gör jag.
Hon valde ut en solig backglänta i skogen. Där var
skönt och vindstilla. Solskenet värmde rart. Uppe i
trädtopparna susade vinden. Insekterna surrade kring
de högröda tjärblomstren. Det vaggade ljuvt till sömn.
Så sjönk hon bort i det omedvetna, den lyckliga och
stilla förgården till den sista, stora lyckan utan både
sömn och drömmar.
Hon vaknade vid att hon frös. Hon satte sig upp
förvirrad. Hon måtte ha sovit många timmar.
Skuggan hade fallit över gläntan och skogen. Endast upp i
grantopparna brann det ännu rött. Det led visst mot
kväll. Hon måste hem så snart som möjligt. Nu hade
nog pastorn varit hemma och gått igen. Allt var
förklarat. Flickan rest.
Anna skyndade sig fram längs skogsstigen. Det var
redan trollskumt och otäckt kring vindfällen och
stenar, men snart började det ljusna mellan träden, och
hon kom ned till stranden. Solen höll just på att
försvinna bakom landet i väster. Brisen hade dött ut.
Sundet mellan Solö och Tallholmen låg guldblankt som
en stor spegel. På himlen seglade svagt rosenröda små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
