- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
206

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade sprungit i alla stugorna på Solö, där modern
kunde tänkas ha gått. Ingenstans fanns hon. Någon
trodde sig ha sett Anna Sjöberg gå och plocka bär i
skogen bortåt pastorns. Så hade Elvira gått dit.
Pastorn hade icke kommit hem ännu. Han hade gått med
nattvarden till en av gummorna nere på södra sidan
av ön hade hushållerskan sagt. Men det stämde nog,
att mor Sjöberg varit hos pastorns strax före
middagen. Vart hon sedan gått visste inte hushållerskan.

Elvira var alldeles förtvivlad, när hon kom hem.
Mästerlotsen tröstade henne. Mor skulle nog komma
tillbaka. Han kanske hade gått ned till södra Solö
hon också. Kanske hon kände den där gumman, som
pastorn skulle ge nattvarden. Det kanske var en av
missionsgummorna, som åtrade sig i sista stund och
kallade på statskyrkans hjälp. Rätt som det är,
kommer de roende från södra sidan skall du se. I full fart
och mor vid rodret!

»Att du kan ta det så, far? Jag är säker på det
hänt mor något.»

Mästerlotsen fick till slut Elvira i säng. Hon
behövde sova, såsom hon sprungit och letat. Jag skall
vänta på mor, du behöver inte vara rädd.

Flickan med gröna plymen ville inte lägga sig, fast
Elvira bäddat åt henne. Mästerlotsen och flickan sutto
och väntade hela natten. Ett och annat ord föll mellan
dem som en regndroppe utan mening, utan betydelse.
Några stjärnor tändes i den bleka himlen, som aldrig
fick det riktiga nattmörkret över sig. En och annan
roddbåt kom plaskande ute på vattnet och lade till vid
bryggorna på Tallholmen. Ett skratt, några ord
skälvde genom stillheten. Dunkla gestalter gingo i land,
slamrade med åror och båtkedjor. Så blev det tyst igen.
Ingen Anna kom. I stora segelleden drevo skutor
ljudlöst fram för en osynlig vind. De smulto nästan ihop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free