Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ont, men han var maktlös. En gång gjorde han ett
svagt försök att ta hem Jenny, men bara han talade
om det med Elvira bröt ovädret löst på nytt. Han fick
det gamla ultimatum — hon eller jag! i ansiktet på
sig.
Pastorn och mästerlotsen dryftade ofta fallet Jenny.
Med pastorn kunde Albert Sjöberg tala öppet och
ärligt. De kände båda till saken i botten. Pastorn rådde
honom alltid att se tiden an, att vänta. Flickan hade
blivit kollrig av att känna sig fri. Snickarns hade
säkert försökt hålla stränga tyglar på henne. Låt henne
sprattla! Hon tröttnar väl hon som alla andra. Så
länge hon inte påstår, att du är far till henne, gör det
ingenting.»
»Det är mest för Annas skull», sade Sjöberg.
»Jag har aldrig hört någon på Solö säga, att Anna
Sjöberg var hennes mor.»
»Nej, Jenny är tystlåten i den saken, det måste jag
säga.»
»Hon är slug som de flesta halvtokiga. Hon vet, att
det skulle skada henne, ty då skulle det genast heta,
att det var hon, som drev modern i sjön.»
»Jag vet nog vems felet var», sade mästerlotsen och
suckade.
»Nej, hör du, Sjöberg, nu måste jag en gång för alla
säga dig, att du blir tokig du med, om du tänker hålla
på att anklaga dig själv i åratal för att hustru din gick
i sjön.»
»Ja, det är dumt, men jag kan inte låta bli.»
Samtalet mellan pastorn och mästerlotsen brukade
sluta i den stilen.
Sjöberg har åldrats fort de sista åren, sade
gummorna på Tallholmen vid kafferepen, då de manliga
individerna kalfatrades en för en. Den äldsta av
gummorna, som närmade sig nittio år och ännu bar de tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
