Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i beräkning myntvärdets förändring), ja tvånget gick ända
därhän, att det reglementerades, huru mycket hvarje person
öfver 7 år var skyldig att förbruka[1].
Men det var ej nog med, att skatterna till staten blefvo
tyngre för de ofrälse (les roturiers) i samma mån, som de
privilegierade lyckades att undandraga sig dem. Det fans
äfven privilegier, som gjorde större delen af de förra,
nämligen de ofrälse jordbrukarne, skattskyldiga till de senare, och
dessa, de så kallade feodala rättigheterna, satte kronan på
systemet.
Man har länge antagit, att nästan hela Frankrikes jord
före revolutionen tillhörde adeln och presterskapet, och att
således en af revolutionens förnämsta välgerningar var, att
den i Frankrike skapade en talrik klass af små jordegare.
Detta är dock ett misstag. Hvad Frankrike före revolutionen
saknade var ett burget bondestånd med medelstora egendomar,
och det är dessas antal, som ökats genom revolutionen. De
små voro i det gamla Frankrike talrikare än i de flesta andra
europeiska länder, och de omfattade före revolutionen ungefär
ett lika stort område af landets odlade jord som efter den
samma, eller vid pass en tredjedel, fördelad på proportionsvis lika
stort antal familjer som nu. Ursprungligen hade dock
förhållandet ej varit sådant. Visserligen hade, äfven efter feodalismens
införande, särskildt i det sydligare Frankrike (les pays de droit
écrit) bibehållit sig ett antal tämligen små fullkomligt fria
egendomar, motsvarande vår odaljord och här kallade francs-alleux,
men i allmänhet hade feodaladeln, d. v. s. så väl verldsliga
som andliga stormän, gjort de mindre jordegarne till sina
underlydande, hvarigenom stora godskomplexer med en mer
eller mindre ofri landtbondebefolkning uppkommit, och i
synnerhet var detta fallet i det nordligare Frankrike (les pays
de droit coutumier), hvarest man t. o. m. uppstält såsom
allmän regel, att all jord måste lyda under en länsherre (nulle
terre sans seigneur). Under tidernas lopp lyckades
emellertid en del af landtbönderna både på verldsliga och andliga
gods småningom ej blott förvärfva personlig frihet, utan ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
