- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
20

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ganska betydlig del af den öppna jord, de själfva brukade[1],
och då den summa, som la taille öfver hela riket skulle
inbringa, en gång för alla var fixerad, vållade alla dessa
undantag, att den så mycket tyngre drabbade de ofrälse klasserna.
Medelbart medförde dessutom ojämnheterna i denna skatts
fördelning en ytterligare tunga för dessa, emedan den samma
lades till grund för beräkningen af en mängd andra utskylder
(underhåll af vissa offentliga inrättningar, lokala ämbetsmäns
aflöning, vägunderhållet m. m.), hvilka således till största
delen måste utgöras af de ofrälse. Särskildt förtjänar bland
dessa vägunderhållet (les corvées) märkas, hvilket var en af
böndernas mest betungande skyldigheter. Under 16- och
17-hundratalen uppkommo två nya skatter la capitation och
tjugondepenningen (la vingtième)[2]. Från dessa var adeln ej
befriad, men det framsteg till större jämlikhet, som härmed var
gjordt, neutraliserades i betydlig mån därigenom, att till
grund för beräkningen af la capitation lades den så ojämnt
fördelade la taille, och att man dessutom ej med tillbörlig
stränghet utkräfde dessa utskylder af de förnäma. De
indirekta skatterna,
af hvilka saltskatten (la gabelle) och
vinaccisen (les aides) voro de förnämsta, skulle visserligen gälla
alla, men undantag gåfvos dock för de högt stående, och
såsom drabbande nödvändighetsvaror, blefvo dessa skatter alltid
relativt mera betungande för de fattiga. Hvad som
ytterligare bidrog härtill var att de utarrenderades, och naturligtvis
kunde de lägre klasserna mindre än de högre skydda sig för
trakasserier af arrendatorerna. Hvad saltskatten angick blef
den dessutom ännu mera förhatlig därigenom, att den
drabbade vissa delar af riket hårdare än andra. De mest
betungade provinserna (les pays de grandes gabelles) voro
skyldiga att hvarje år köpa en viss qvantitet salt för ett
öfverdrifvet högt pris (åtta gånger högre än nu, om man tager


[1] Turgot beräknade, att ett sådant undantag i en ofrälses ego på vissa
ställen borde hafva skattat ända till 2000 L.

I vissa provinser var de privilegierades jord helt och hållet befriad
från la taille; i några voro jordenaturerna fixerade.
[2] Rättare les vingtièmes, ty vanligen var denna bevillning fördubblad,
stundom tredubblad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free