Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af alla de institutioner, som en gång inneburit ett värn
mot det kungliga godtycket, återstod till sist endast en enda,
nämligen rikets öfverdomstolar, parlamenten, och några andra
s. k. suveräna ämbetsverk med större eller mindre domsrätt[1]. I
dessas handlingar skulle kungliga förordningar inregistreras
för att blifva gällande inom deras förvaltningsområden, och
de hade härvid rättighet att göra invändningar eller
föreställningar (remontrances) samt ansågo sig t. o. m. befogade
att vägra inregistrering, d. v. s. ansågo sig mot konungen ega
veto. I främsta hand tillkom denna inregistrerings- och
därmed sammanhängande vetorätt den förnämsta af och enligt
dess egen åsigt hufvudet för dessa »cours souveraines»:
pariserparlamentet. Dess område innefattade kärnan af det
egentliga Frankrike; det bestod ej endast af egentliga
parlamentsledamöter utan ock af prinsar af blodet och rikets pärer[2],
hvilka dock blott deltogo i behandlingen af vigtiga politiska
ärenden; i dess akter skulle ej blott inregistreras de edikt,
som angingo dess eget område, utan alla för hela riket
gemensamma lagar och vigtiga statshandlingar, och det gjorde
efter riksständernas upphörande anspråk på att företräda
deras ställe.
Om någon aristokratisk själfständighet och duglighet fans
inom Frankrike under tiden närmast före revolutionen, har
man också att söka dessa egenskaper inom ämbetsmannaadeln,
som med ärftlig rätt disponerade platserna inom dessa
ämbetsverk, och med hvars företrädesrättigheter sålunda verkligen var
förenad en skyldighet att fullgöra vigtiga offentliga
funktioner; men å andra sidan utvecklade sig inom denna klass till
en höjd, hvartill historien knappast kan uppvisa ett motstycke,
den halsstarriga konservatism, för hvilken gamla kollegiala
institutioner lätt blifva en plantskola. Tjänsternas ärftlighet
medförde dessutom en frestelse att missbruka ämbetsmyndigheten
till befrämjande af ståndsintresset, och slutligen var det nog
en abnormitet, att den politiska kontrollen öfver regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
