Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Regeringarnas historia är sällan fullständigt folkens»,
har Geijer yttrat om vår frihetstid, oeh det samma kan äfven
tillämpas på Frankrike under 18:de århundradet. Trots
bristerna i samhällsskicket var folkets lifskraft obruten; ja den
franska nationen var under denna tid i många hänseenden
erkändt Europas främsta. Själfva voro fransmännen lifligt
öfvertygade härom; därför kände de också så mycket bittrare
bristerna i sitt samhällsskick, och sålunda är det ej blott i
dessa, utan ock i de nationella företrädena, som man har att
söka orsaken till den starka reformifver, som här slutligen
sökte sitt uttryck i en alt omstörtande revolution. Men i
uppkomsten af dessa nationella företräden hade det franska
konungadömet haft en väsentlig andel. På Frankrikes äldre
historia kan med lika rätt tillämpas äfven ett annat af den
svenske häfdatecknarens yttranden om sitt folk, nämligen att
»dess historia är dess konungars».
Själfva folkets nationella tillvaro var här konungadömets
skapelse; i sin krafts dagar hade detta egentligen varit att
anse såsom en nationell diktatur. Själfva den starka
centralisationen hade, ehuru den i mycket verkat förderfligt, dock
äfven medfört nytta. Tack vare den hade på konungadömets
initiativ eller i dess hägn de institutioner tillkommit, hvilka
fransmännen hade att tacka för sin högre kulturståndpunkt,
och ehuru konungadömet slutligen själf svek den nationella
utvecklingens sak, var det likväl sålunda under dess ledning,
som det franska folket nått en sådan ståndpunkt att det då
kunde på egen hand fortsätta utvecklingsarbetet, ja gå i spetsen
för en allmän stormlöpning mot medeltidsinstitutionerna i det
europeiska samhällslifvet. Genom själfva de missgrepp,
hvartill vi sett den franska konungamakten göra sig skyldig med
afseende på dessa institutiöner, hade det, om ock oafsigtligt,
bidragit härtill. Det är sant, att de aristokratiska
samhällsbildningarna, där de behandlats med mera skonsamhet än i
Frankrike, till en tid hägnade folkens fria utveckling, liksom
skogens åldriga jättar bereda skydd åt den späda plantering,
som utgör framtidens hopp. Men skyddet, särskildt om det
är alt för kraftigt, kan en gång verka förkväfvande och
måste då bortskaffas, ifall de unga stammarne skola kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
