Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men här, där sällskapslifvet uppslukade hvarje annat intresse,
förlorade människorna ej blott för egen del all individuell
själfständighet i sitt uppträdande, utan ock förmågan att
uppfatta sådana företeelser, hvilka ej öfverensstämde med den
konventionella formen, såsom det lägre folkets lif, förgångna
tiders seder och åskådningssätt o. s. v. Inom denna krets
rörde sig äfven författarne, och för salongernas fina verld var
det, som de framför alt skrefvo. Det var då ej underligt, om
literaturen äfven tog intryck af den här rådande tonen och
förlorade fotfäste i verklighetens verld[1].
Till denna riktning bidrog ock, att man till mönster
framför alt tog den klassiska och särskildt den romerska
literaturen. Det bör ihågkommas, att den historiska vetenskapen
vid den tid, då intresset för antiken vaknade i vesterlandet,
ja ända in i det nittonde århundradet befann sig i sin
linda. I följd häraf förmådde man ej, trots det myckna
studiet af den klassiska literaturen, rätt uppfatta de
nationella egendomligheter, som betingade det antika lifvet,
hvarför forntidens företeelser ofta framstodo ej i sin konkreta
verklighet utan såsom abstraktioner eller rena fantasibilder[2].
Detta verkade åter att en öfvervägande klassisk smak, där
det nationella lifvet ej egde tillräcklig individuell
egendomlighet för att assimilera de främmande förebilderna (hvilket
t. ex. var fallet i England under Elisabets tid) vid sidan af
sitt välgörande inflytande i formelt hänseende lätt förorsakade
en viss flackhet i det literära åskådningssättet, och i synnerhet
var faran härför stor, när den källa, hvarur man öste,
hufvudsakligen var den romerska literaturen, som till stor del endast
var en spegelbild af den grekiska och därför själf ej egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
