Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligt starka nationella förutsättningar. På grund af de
ofvan antydda sociala förhållanden, under hvilka den
dåvarande franska literaturen uppväxte, var denna framför alt
mottaglig för en dylik inverkan af klassiciteten, och den
klassiska ande, som beherskade det 17:de och 18:de
århundradets franska literatur, utmärkte sig också genom en ytlig
abstrakt-retorisk riktning, vare sig dess föremål var poesien
eller historiskt-sociala spörsmål. Den förra hänföll under en
falsk idealism, som lät verkligheten ersättas af en fantasiverld,
bildad efter de klassiska förebilderna och den goda tonens
fordringar, och hvars personligheter saknade individuell
egendomlighet och endast voro språkrör för författarnes vältalighet.
Vid behandlingen af samhällsfrågorna förbisåg man på samma
sätt verkligheten. I följd af bristen på själfstyrelse inom det
franska samhällslifvet saknade både författarne och deras publik
all personlig erfarenhet af de allmänna ärendenas behandling.
I följd af föraktet för de »oupplysta» tidsåldrar, som följde på
den antika bildningens undergång, brydde man sig vanligen
ej om att ur historien hemta kännedom om de modärna folkens
utveckling, utan riktade hela sin uppmärksamhet på forntidens
politiska företeelser, hvilka emellertid i följd af de historiska
studiernas ytlighet ej förstodos i sitt historiska sammanhang[1],
utan fattades såsom ideala abstraktioner, lämpliga till
förebilder för alla tider och folk. När så literaturen stälde sig
i reformidéernas tjänst, hade skriftställarne föga kännedom
om de folk, som skulle lyckliggöras. I stället konstruerades
— liksom i poesien — på fri hand eller med ledning af
de klassiska förebilderna en konventionell mänsklighet, hvars
medlemmar endast tänktes såsom bärare af en allmän
förnuftighet, utan de nationella egenheter, de fördomar, de
skiftande anlag, de skilda intressen, som äro utmärkande för de
verkliga människorna. Samhället blef enligt denna
uppfattning ej, hvad det är, en invecklad organism af
personligheter, hvars karaktär bestämmes dels af dessas individuella
egendomligheter, dels af den historiska utveckling, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
