Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I följd af upplysningsfilosofiens oförmåga att förstå det
egendomliga i folkens liksom i individernas lif och dess däraf
föranledda nivelleringsbegär förgrepo sig nämligen de furstliga
reformatorerna mången gång på institutioner, som voro vilkor
för folkens nationella tillvaro eller under hvilkas oregelbundna,
stundom bizarra former själfstyrelse och individuell frihet
funnit ett välbehöfligt skydd mot en oinskränkt statsmakts
alt förkrossande tyngd. Så var t. ex. förhållandet med kejsar
Josef II:s reformer, den mest konsekventa tillämpningen af
upplysningens läror, och långt ifrån att skapa den guldålder,
hvarom han drömt, drefvo de i stället hans folk till förtviflan.
Ehuru Fredrik II i Preussen var alt för mycket verklig
statsman för att göra sig skyldig till sådana öfverdrifter, som
utmärkte hans ofvan omtalade efterhärmare, så var dock äfven
hans regeringssystem, på afstånd så prisadt af filosoferna, i
verkligheten ett ganska tryckande ok för hans undersåtar,
hvilkas personliga intressen därigenom ofta på ett ganska
obefogadt sätt offrades åt statens. Förklaringen härtill är helt
enkelt den af den oinskränkta furstemaktens vänner — lika
väl som af den oinskränkta folkmaktens — förbisedda
omständigheten, att en okontrollerad myndighet alltid frestar till
öfvergrepp. Huru välmenande en furste än må vara, så ligger det
dock för honom närmast till hands att se alt förnämligast ur
statsintressets synpunkt. Äfven det mest upplysta envälde
leder lätt till intrång på den enskildes rättigheter, hvilkas
behöriga respekterande dock är det första vilkoret för ett
sundt samhällslif, och om ett reformsträfvande ej grundas på
folkens fria medverkan och af dem kontrolleras, råkar det
därför lätt på afvägar. Man torde sålunda vara berättigad
att antaga, det den upplysta despotismen ej häller i
Frankrike skulle kunnat åstadkomma en verklig nationell
pånyttfödelse; men visserligen är det möjligt, att, om därigenom de
förnämsta missbruken blifvit undanröjda, det franska folket
för tillfället skulle låtit sig nöja och således både det och
Europas öfriga folk kunnat undgå de skakningar, som
framkallades af revolutionen.
Om detta verkligen skulle ländt till mänsklighetens lycka,
blir emellertid en annan fråga. Redan nu ligger det i öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
