Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsteg på tronen, var han en sederen, välmenande yngling.
Men hvad gagnade väl de enskilda dygderna i detta fall, då de
ej voro åtföljda af de egenskaper som situationen kräfde? För
den yttre politikens skötande var den unge konungen
visserligen tämligen förberedd, och, såsom vi i det följande få se,
blef detta äfven det enda område, inom hvilket hans regering
visade någon egentlig karaktär. Med afseende på de inre
förhållandena läto åter hans obekantskap med landets verkliga
tillstånd samt hans medfödda svaghet honom hemfalla i en
hjälplös obeslutsamhet, som gjorde honom till en lekboll för
de mest stridiga inflytelser. Endast i sin hängifvenhet för
den katolska kyrkan var och förblef han orubblig.
Den gemål, som statskonsten stält vid hans sida, var ej
häller egnad att blifva honom ett stöd i hans svaghet.
Kejsarinnan Maria Theresias dotter Marie-Antoinette, som 1770
vid fjorton och ett halft års ålder blifvit hans maka, var
visserligen en stark karaktär och egde älskvärda
egenskaper, som skulle komma att bereda honom ett lyckligt
familjelif och under olyckans mörka stunder blifva hans tröst,
men hennes uppfostran hade varit ytlig; hon var om
möjligt ännu mera okunnig om verldens och Frankrikes verkliga
tillstånd än han, och den hvirfvel af nöjen, hvari hon, alt
för ung som hon var för att motstå de förderfliga
inflytelserna af detta flärdfulla hoflif, snart störtade sig, gåfvo
henne ej tid att sedermera ersätta hvad som brast. Under de
år, som blefvo afgörande för hennes eget och hennes gemåls
öde, lät hon sig sålunda blott ledas af känslostämningar eller
nycker, och ju starkare hennes vilja var, ju förderfligare blef
det då, om hon ingrep i det offentliga lifvet. Varnande röster
saknades emellertid ej alldeles på hennes väg. Maria Theresia
var ingalunda blind för de faror, som kunde uppstå för hennes
unga dotter både af en otidig inblandning i Frankrikes
offentliga angelägenheter och från Frankrikes förderfvade
hoflif. Hon hade stält vid hennes sida Österrikes ambassadör i
Frankrike, den kloke grefve Mercy-Argenteau, hvilken, på
samma gång han skulle vara dottern ett stöd, hade i uppdrag att
gifva modren de noggrannaste underrättelser om hela hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
