Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergång. Redan på förhand var församlingens pluralitet besluten
att försvara privilegierna; att öppet erkänna ett sådant syfte
ville man dock hälst undvika, hvarför man så mycket som
möjligt sökte förkläda sitt motstånd, och vissa brister i
Calonnes förslag, men framför alt hans föregående lättsinne
lemnade härtill ypperliga utvägar.
I sitt tal vid församlingens öppnande — i Versailles den
22 Februari — omtalade Calonne, att statsbristen existerat
långt före hans öfvertagande af finansportföljen; detta
innebar en kritik af Neckers compte rendu, och denne, på det
ömmaste sårad häraf, begärde då tillåtelse att få försvara
sig. Calonne, som blott kunnat vinna härpå, tillstyrkte det
samma, men konungen fann det kränkande för sin värdighet,
om den af honom godkända compte rendu gjordes till
föremål för undersökning, och ålade Necker tystnad.
Allmänheten såg häri ett bevis på att Calonne ej kunde försvara sig,
och tillskref nu dennes lättsinniga förvaltning hela skulden
till den förtviflade belägenheten, hvilket naturligtvis i högsta
grad stärkte deras ställning, som önskade omintetgöra hans
planer. Äfven den liberala minoriteten i församlingen, för
hvilken dessa synas hafva bort vara behagliga, lät sig ryckas
med af den misstro och ovilja, som Calonnes personlighet
ingaf, och gjorde gemensam sak med den konservativa
oppositionen. Antagligen påverkades dock de liberale härvid äfven
af den hemliga förhoppningen, att ett misslyckande af
regeringens planer skulle tvinga till riksständernas
sammankallande och sålunda öppna vägen för en genomgripande
förändring af samhällsskicket.
Under sådana förhållanden blef utgången ej oviss. Af de
förslag, med hvilkas framläggande Calonne började
förhandlingarna, blef visserligen det första — den nya kommunala
förvaltningsorganisationen — ej förkastadt, men vigtiga
förändringar gjordes däri, t. ex. att de nya provinsförsamlingarna skulle
bestå af 3 stånd (dock med dubbelt antal för det tredje) och
ej, såsom Calonne i likhet med Turgot föreslagit, utgöra en
representation för jordegarne utan iakttagande af någon
ståndsskilnad. Det häftigaste motståndet uppväckte, såsom
naturligt var, förslaget om den nya jordskatten, och presterna, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
