Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade fått allvarligare intressen än förut samt äfven, åtminstone
för tillfället, emanciperat sig från det polignacska kotteriet,
saknade hon dock fortfarande nödiga insigter för en dylik
uppgift, och konungen kunde eller ville härvid ej gifva henne
nödig ledning, ty huru oförmögen han än visat sig att
motstå en tillfällig inblandning från hennes sida, kom dock ett
slags trög svartsjuka om makten honom att endast ovilligt se
henne utöfva ett stadigvarande inflytande[1]. Bland
allmänheten gälde hon emellertid nu såsom den egentligen styrande
viljan, och i följd häraf kom alt det hat, som Brienne ådrog
sig, att ytterst återfalla på henne.
Väl blifven minister såg Brienne sitt inflytande på
notabelförsamlingen hastigt försvinna. Han hade måst adoptera
Calonnes förslag, men de privilegierade ville lika litet mottaga
dessa af honom som af denne. Fortfarande drogo de sig dock
för att erkänna sina verkliga syften. De hade nu fått
företaga den begärda granskningen af statsverket, men ehuru
resultatet häraf blef, att de funno statsbristen ännu större än
Calonne beräknat den[2], läto de ej förmå sig att godkänna
den förhatliga skattereformen, utan tillgrepo slutligen den
utvägen att i oafgjordt skick öfverlemna frågan till regeringen,
hvarefter sammankomsterna den 25 Maj afslutades.
Ehuru notabelförsamlingen så föga förmått lösa sin
uppgift, hade den dock varit af omätlig betydelse. Dess
opposition hade visat, å ena sidan att intet med afseende på
verkliga reformer var att hoppas af de privilegierades
offervillighet, å andra sidan att det franska konungadömet ej längre
hade kvar sin gamla allmakt. Drifven af finansnöden och i
sin förbittring öfver de privilegierades omedgörlighet vädjade
å sin sida regeringen till det tredje ståndet både genom
förhandlingarnas offentliggörande och genom Briennes afskedstal
till notablerne, i hvilket han öppet proklamerade grundsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
