Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det utsträckte kostnaderna för vägunderhållet inom
provinsen äfven till de privilegierade, lät provinsens alla tre
stånd »för att gifva alla fransmän ett exempel» förbinda sig
att ej godkänna några skatter, förr än riksständerna därom
förhandlat, samt lofva att aldrig skilja sin sak från de öfriga
provinsernas. Så var det i Dauphiné, som rörelsen först
började frigöra sig från klass- och lokal-intressena för att antaga
en sant nationell karaktär, och härigenom blef verkligen
denna provins »till exempel» — ej minst för det tredje ståndet,
som nu, lifvadt af det gifna föredömet, inom hela landet
började efter sitt sinne söka begagna sig af de uppkomna
förvecklingarna.
För Brienne blef emellertid ställningen alt mer och mer
ohållbar. Äfven det anseende, som Ludvig XVI:s regering
hittills åtnjutit med afseende på den yttre politiken, gick
under honom förloradt, i det Frankrike, tvingadt af sina
finansers ställning, måste tillåta att Preussen i samråd med
England (Sept. 1787) intervenerade i de holländska
tvistigheterna till förmån för prinsen af Oranien. I hopp att
åtminstone finna ett stöd bland sina ståndsbröder
sammankallade Brienne (sommaren 1788) ett prestmöte, men äfven
detta deltog i det allmänna fronderiet, gjorde föreställningar
mot de nya lagarna och yrkade på periodiska riksständer. I
hvad ande detta skedde, kan man emellertid se däraf, att
presterskapet samtidigt yrkade på bibehållandet af sin
skattefrihet.
Äfven ett annat land företer vid denna tid skådespelet
af en allmän aristokratisk resning mot konungamakten
nämligen Sverige, där Gustaf III till lön för de oskäliga förmåner,
han liksom Ludvig XVI låtit komma adeln till del, 1788 fick
Anjalaförbundets förräderi[1]. Det är kändt, huru den svenska
»Jag svärdet fått att tappert strida
för dygd, för kung, för fosterland,
men ej att träldomsfjättrar smida
omkring min landsmans fria hand».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
