Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mirabeau sökte därefter medla mellan föräldrarna, men härigenom
ådrog han sig blott modrens ovilja. Då stälde han sig på
fadrens sida och författade nu mot henne en stridsskrift, som
dock trycktes i advokatens namn. Emellertid förlorade markisen
processen (Maj 1781). Markisinnans yrkande på
äktenskapsskilnad bifölls af parlamentet, och hon erhöll fri
dispositionsrätt öfver sitt arf, som sålunda prisgafs åt förstöring. Men
äfven för egen del uppträdde Mirabeau inför domstolarna;
1782 genomdref han af rättegången i Pontarlier en revision,
som ledde till att domen öfver honom själf upphäfdes och
Sofie de Monnier fick en lifstidspension mot vilkor, att hon
till sin mans död stannade i det kloster, i hvilket hon blifvit
insatt[1]. Med lagens hjälp sökte han därefter förmå sin
hustru att återknyta den äktenskapliga förbindelsen. Denna
process väckte ett oerhördt uppseende och — skandal.
Mirabeau förde själf sin talan. Han dolde ej därvid sina egna fel,
men han blottade hänsynslöst murkenheten inom den krets
han genom börden tillhörde. Det blef ett slag i ansigtet på
hela den förnäma verlden, nästan sådant som Beaumarchais
vid denna tid tillfogade den samma genom Figaros bröllop.
Processen förlorade han emellertid, i det äktenskapet
förklarades upplöst (Juli 1783), och det sätt, hvarpå han därunder
uppträdt, öppnade ett oöfverstigligt svalg mellan honom
och hans eget stånd, men å andra sidan hade han för första
gången fått tillfälle att inför en större krets pröfva makten
af sitt ord. Med hänförelse hade skaror af Provences ofrälse
befolkning lyssnat till hans glödande och revolutionära
vältalighet.
Äktenskapsprocessens utgång skilde å nyo Mirabeau från
fadren, som af en försoning mellan makarna hoppats
familjens fortplantande. För att erhålla hjälp i sitt
penningbetryck sökte då Mirabeau ställa sig in hos modren, och under
de följande åren före revolutionen förde han en tämligen
äfventyrlig tillvaro såsom politisk pamflettskrifvare, ofta utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
