Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ej tvekat att återställa ett bruk, hvaraf han hoppades
att riket skulle hemta ny styrka och en ny källa till lycka
uppstå för folket. Han varnade för oron och nyhetsbegäret,
som kunde bringa alt i förvirring, erkände, att finansernas
tillstånd ej var tillfredsställande, men uttalade sin
förhoppning att ständerna skulle råda bot därför. Lamoignons
efterträdare Barentin, som derpå uppträdde, förklarade, att
gemensam omröstning ej skulle kunna genomföras utan ständernas
fria heslut och konungens samtycke, men meddelade ej hvad
regeringen önskade i denna fråga. Såsom föremål för
ständernas öfverläggningar angaf han förnämligast genomförandet af
en rättvisare beskattning, pressfrihet, den allmänna säkerhetens
betryggande utan uppoffring af familjelifvets helgd (d. v. s.
afskaffandet af lettres de cachet i familjeangelägenheter)
civil- och kriminallagarnas förbättring. Följde så Necker, hvars
anförande i synnerhet motsågs med spänning. Men ehuru han
talade i tre hela timmar, framkom ej häller han med några
bestämda förslag. Att förbättringar på många områden
behöfdes, erkände och påpekade han, men att uttänka medlen
därtill, det öfverlemnade han åt ständerna. De hade ett
vidsträckt område för sin verksamhet, de borde uttänka de
medel, som kunde åstadkomma landets lycka, de borde till
regeringen framställa sina förslag; med afseende på dennas
verksamhet hade han endast att förmäla, att hon också skulle
meddela ständerna de ideer, som hon framdeles kunde komma att
anse förtjänta af deras uppmärksamhet. Under det han sålunda
faktiskt lät konungamakten så godt som abdikera, undvek han
däremot frågan om dess lagliga begränsning. De reformer, han
angaf såsom önskliga, föllo inom den allmänna lagstiftningen,
men han hade intet ord angående den konstitution, som
Frankrike genom les cahiers med sådan enstämmighet begärt. Samma
benägenhet att offra verkligheten för skenet, som röjer sig
häri, möter man också i hans redogörelse för finansernas
ställning. För att kunna göra troligt, att konungen af fri vilja
och ej af tvång sammankallat ständerna, hade han panna att
påstå, det statsbristen endast var 56 millioner. Hvad
slutligen frågan om ståndsindelningens upphäfvande angick,
förmanade han det tredje ståndet att ej nu yrka därpå. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
