Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borde unna de båda högre stånden äran att själfva få afsäga
sig sina privilegier, d. v. s. skattefriheten, ty om några andra
talades ej häller nu. Sedan kunde kanske en
öfverenskommelse härom träffas.
Redan den följande dagen visade det sig, att det tredje
ståndet ej ämnade lyssna till detta menlösa råd, utan var fast
beslutet att genomdrifva den gemensamma omröstningen, och
genom sin brist på förutseende underlättade regeringen själf
detta sträfvande. Till samlingsplats hade nämligen ståndet
fått sig anvisadt la salle des menus, hvilken på grund af sin
användning vid riksdagens öppnande betraktades såsom
ständernas gemensamma samlingsplats, och i den proklamation,
hvarigenom stånden den 6 Maj sammankallades till
fullmaktsgranskning, talades blott om deras lokal (ej lokaler). Det
tredje ståndets medlemmar begagnade sig häraf för att fordra,
att de öfriga skulle förena sig med dem i den gemensamma
salen till gemensam fullmaktsgranskning, och då dessa ej kommo,
uppsköto de att själfva företaga någon sådan för att ej
konstituera sig såsom ett särskildt stånd och därigenom liksom
fastslå ståndsindelningen. Adeln och presterna, samlade i sina
särskilda lokaler, beslöto däremot att ståndsvis genast
företaga granskningen.
Härmed var striden börjad, och den fortgick sedan mer
än en månad, hvarunder riksdagen ej kunde begynna de
arbeten, för hvilka den var sammankallad, ehuru finansernas
ställning, nöden i landet och folkets längtan efter reformer
med trängande nödvändighet fordrade att den satte sig i
verksamhet.
Till en början ville adeln ej veta af någon
underhandling, men presterna, som voro mindre omedgörliga, lyckades
genomdrifva, att utsedda deputerade från de tre stånden fingo
försöka att åstadkomma en uppgörelse. Den 23 Maj togo
konferenserna sin början, men adelns och tredje ståndets
fordringar visade sig omöjliga att sammanjämka. På konungens
uttryckliga begäran återupptogs dock den redan så godt som
afbrutna underhandlingen under ledning af kungliga
kommissarier, bland hvilka Necker var en; och den 4 juni
framstälde denne ett bemedlingsförslag, enligt hvilket pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
