Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda 1789 års män genom att ej nöja sig med dem
onödigtvis utsatt sitt land för revolutionens olyckor. En närmare
granskning af denna statshandlings innehåll visar emellertid,
att den ingalunda motsvarar de fordringar på konstitutionell
frihet, likhet inför lagen och bortskaffandet af
feodalsystemets föråldrade egendomsförhållanden, som utgöra den sunda
kärnan i det 18:de århundradets reformsträfvanden och genom
hvilkas realiserande revolutionen lemnat mänskligheten ett arf
af ovärderligt värde. Visserligen lofvade konungen nu att ej
pålägga skatter utan riksdagens samtycke, men han förbehöll
sig att i händelse af krig »eller någon annan nationell fara»
fritt få upptaga lån ända till 100 millioner; med afseende på
lagstiftningen förekommer endast det sväfvande uttrycket, att
de lagar, som under den dåvarande riksdagen sanktionerades
af konungen, ej skulle kunna ändras utan alla ståndens
medgifvande; någon ministeriell ansvarighet omtalas ej, och — hvad
som var synnerligen vigtigt — ingen viss tid bestämdes för
ständernas sammankomster. Med afseende på pressfrihetens
och den personliga säkerhetens betryggande meddelades åt
ständerna tillåtelse att nu väcka förslag och likaledes utlofvades
att i samråd med dem reformer af provinsialständerna,
krigstjänstskyldigheten, skatterna och tullväsendet samt
lagskipningen skulle företagas.
Om den politiska friheten ej var tillräckligt betryggad i
det kungliga budskapet, så var den sociala jämlikheten det
ännu mycket mindre. Visserligen återkom konungen till löftet
om den likformiga beskattningen samt lofvade afskaffandet af
les corvées och le franc-fief. Men deremot förklarade han
uttryckligt alla feodala rättigheter för oantastelig egendom;
endast lifegenskapen tillkännagaf han sig vilja försöka utplåna
mot lämplig ersättning till seignörerna. Synnerligt
betecknande är, att han förbehöll sig en oinskränkt makt öfver
arméen; efterverlden, som känner de föregående
statsrådsöfverläggningarna, vet, hvad samtiden anade, att detta
innebar bibehållandet af de bestående befordringslagarna. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
