Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
agitatorerna sina bearbetningar, och de svåra missförhållanden, af
hvilka det gamla Frankrikes militärväsende led[1], beredde dem
härvid ett tacksamt fält. I synnerhet visade det i Paris
förlagda »franska gardesregementet» (»le régiment des gardes
françaises») farliga tendenser. Skaror däraf bröto sig
upprepade gånger ut ur sina kaserner; man såg dem infinna sig
i Palais-Royal, där de, ropande: »lefve det tredje ståndet, lefve
nationen!» firades och undfägnades af folkmassan, och den 30
Juni befriades genom ett folkupplopp elfva soldater af detta
regemente, hvilka insatts i fängelse såsom tillhörande ett
revolutionärt sällskap. Till själfva den kungliga lifvakten spred
sig den revolutionära smittan, och äfven de inkallade
regementena, särskildt de inhemska, visade sig mottagliga därför.
I dessa rörelser såg nu folkpartiet inom
nationalförsamlingen, såsom nämdt, sig nödsakad att söka ett stöd mot hofvets
rustningar. Naturligtvis räknade det härvid i främsta rummet
på det parisiska borgerskapet, men det försmådde ej häller
att göra sig vänner bland klubbdemokratien och krigshären.
Verksammast vid massans bearbetande voro utan tvifvel
hertigens af Orléans agenter. Denne samvetslöse furste, af
hvilkens ovilja mot konungen vi redan sett yttringar under
parlamentsoppositionens dagar, hade efter riksdagen öppnande
utan hejd kastat sig in i de demagogiska rörelserna. Om
också personligt hämdbegär härvid i första rummet bestämde
hans handlingssätt, så medverkade därtill nog äfven
beräkningar af mera politisk natur.
När ett lands författning skall ändras från envälde till
konstitutionell monarki, är det onekligen en stor fördel, om
i spetsen för staten kan sättas en ny regent. 1688 års
engelska revolution är i synnerhet egnad att gifva denna lärdom,
men äfven vår egen historia erbjuder liknande exempel, och
det var en sådan åtgärd, hvarmed Frankrike 1830 ej utan
framgång gjorde ett försök. Med den erfarenhet, man nu
vunnit om Ludvig XVI:s karaktär, var det ej underligt, om
åtskilliga af 1789 års frihetsvänner funno ett dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
