Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillvägagående önskvärdt, och säkerligen hade det äfven egt rum,
om blott en lämplig tronkandidat varit att tillgå. En sådan
eller åtminstone ett ämne till en riksföreståndare trodde sig
emellertid åtskilliga af hertigens vänner hafva funnit i hans
person, och under den oro, som hofvets statskuppsplaner
uppväckte, har t. o. m. Mirabeau ett ögonblick såsom det bästa
medlet att betrygga den konstitutionella monarkiens sak tänkt
sig Ludvig XVI:s tronafsägelse och hans sons utropande till
konung under hertigen af Orléans såsom regent[1].
Själf var emellertid denne alt för feg för att våga i egen
person verka för sin upphöjelse, men hans agenter underblåste
flitigt både i Paris och inom arméen de revolutionära
passionerna och sparade därvid ej på klingande skäl. Alt för stor
betydelse bör man dock ej tillskrifva de orléanska intrigerna;
det är visserligen troligt, att de medverkat till den stora
folkresningen, men äfven utan dem skulle säkerligen denna
kommit till stånd. Oviljan mot l’ancien régime, som man
antog att hofvet ville upprätthålla, var sådan, att den äfven
af sig själf hade måst komma till utbrott, och i Paris lågo
de anarkiska tendenserna denna tid liksom i luften.
Den 11 Juli ansåg sig hofvet hafva träffat de nödiga
förberedelserna. På aftonen samma dag mottog Necker en
kunglig order, som befalde honom att i hemlighet lemna
Frankrike, och lojal som han var, afreste han till Belgien —
och därifrån till Schweiz — utan att ens underrätta sin
dotter därom[2]. Därjämte afskedades äfven de tre medlemmar
af kabinettet, hvilka under öfverläggningarne före den 23 Juni
understödt Necker[3]. Deras efterträdare, bland hvilka utom
Breteuil och Broglie äfven må nämnas den duglige men illa
beryktade intendenten Foulon, voro ifriga monarkister, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
