Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att först fastslå den politiska frihetens allmänna grundsatser.
Knapt hade församlingen genom ståndens förening blifvit fullt
organiserad, förr än man tillsatte ett förberedande
konstitutionsutskott (6 Juli). Den 9 Juli föredrog Mounier på dess
vägnar hufvudpunkterna i den blifvande konstitutionen, därvid
ställande i främsta rummet en förklaring af de mänskliga
rättigheterna. Den 11 Juli framlade Lafayette, ehuru han
då ännu ej ansåg sig röstberättigad, ett formligt förslag till
en sådan, och själfva den oroliga 14 Juli fattades beslutet,
att författningen skulle innehålla en rättighetsförklaring, och
tillsattes det egentliga konstitutionsutskottet. Under de första
dagarne efter Bastiljens fall förnötte församlingen sin tid med
mottagande af adresser samt diskussioner öfver frågor af rent
privat natur; det enda, som gjordes till allmänhetens lugnande,
var aflåtandet af en ytterst menlös adress, hvarigenom alla
fransmän »inbjödos till ordningens upprätthållande» (den 23
Juli), och när hon den 27 Juli återgick till
lagstiftningsarbetet, var det för att med all makt egna sig åt diskussionen
om rättighetsförklaringen. Så erhöll Mirabeaus varning, att
folket var mera intresseradt af hjälp i sin nöd än af
metafysiska frågor en fruktansvärd bekräftelse. I bondens ögon
voro skatterna och de feodala bördorna den svåraste nöden,
och när församlingen ej syntes vilja bringa honom hjälp
därifrån, grep han själf in med grofva händer, obekymrad om
härigenom alt kastades öfver ända. Så långt gick
församlingens förblindelse, att man ännu den 3 Augusti, då
underrättelser om den allmänna förstörelsen inströmmat från alla
provinser, ej hade något bättre botemedel däremot att föreslå än
en ny proklamation, hvari det uttryckligt förklarades, att
församlingen, upptagen med författningsarbetet, nu ej hade
tillfälle att sysselsätta sig med frågan om skatterna och de
feodala utskylderna, som blott var af enskild natur, hvarför
dessa utskylder ovilkorligt skulle utgöras, tills därom kunde
annorlunda beslutas. Med afseende på de begångna
våldsgerningarna föreslogs, att församlingen skulle uttala sin ledsnad!
I princip antogs denna resolution, ehuru det beslöts, att den
skulle underkastas en redaktionsförändring. På aftonen
följande dagen (den 4 Augusti) framlades det nya förslaget, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
