Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men dock tillrådde att man skulle nöja sig med att blott å
nyo anhålla om beslutens — promulgerande, hvilket äfven blef
församlingens beslut.
Denna gång fann regeringen bäst att gifva efter (den 21
Sept.), men frågan trädde åter på dagordningen, när
församlingen kort därefter begärde sanktion på
rättighetsförklaringen och de hittills fattade besluten angående konstitutionen.
Den 4 Oktober beslöts det i ministerrådet, att konungen skulle
svara: att han visserligen i allmänhet gaf sitt samtycke till
dessa lagar, men blott under vilkor att den verkställande
makten odelad öfverlemnades åt konungen; att särskildt
rättighetsförklaringen behöfde närmare förklaras och att ett
bestämdt omdöme därom ej kunde fällas, förr än författningen
i sin helhet var fullbordad. Den 5 Oktober på morgonen fick
församlingen mottaga detta svar.
Vid en olyckligare tidpunkt kunde detta ej hafva gifvits,
men för att förstå detta behöfva vi vända vår uppmärksamhet
till Paris.
De svårigheter, med hvilka Bailly och Lafayette här hade
att kämpa, voro oerhörda. Med Bastiljens fall upphörde
ingalunda anarkien. I och för valen hade staden delats i 60
distrikt[1], och hvart och ett af dessa blef en medelpunkt för
frivilliga medborgareförsamlingar, hvilka i folkviljans namn
fordrade att lika väl som myndigheterna på stadshuset, ja t.
o. m. framför dessa ega en afgörande röst i allmänna
angelägenheter. På gatorna drefvo vilda skaror fortfarande sitt
ofog, hotande att på närmaste lykta upphänga verkliga eller
föregifna aristokrater, och gång på gång måste Lafayette med
fara för sitt eget lif rycka offren ur bödlarnes händer. Efter
Foulons och Berthiers mord förtviflade både han och Bailly
så om ställningen, att de voro nära att lemna sina platser.
Småningom lyckades de dock i någon mån återställa
ordningen. I stället för valmansförsamlingen upprättades en
kommunal representation, hvars medlemmar (representants de la
commune) utsågos af distriktsförsamlingarna, och framför alt
var det vigtigt att borgarbeväpningen under Lafayettes ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
