- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
237

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter de skandalösa Oktoberdagarne emigrerade ej blott nya
skaror adelsmän och prester, förbittrade öfver den skymf som
tillfogats majestätet och fruktande för sin egen säkerhet, utan
äfven många af det tredje ståndets deputerade intogos nu af
misströstan och lemnade landet eller åtminstone församlingen.
Enligt Malouet skall högern och centern på detta sätt mistat
ej mindre än 120 medlemmar. Bland dessa var äfven
Mounier och Lally-Tollendal, hvilka härmed försvinna från
revolutionens skådeplats[1]. Malouet och Clermont Tonnerre stannade
däremot på sin post, men deras parti hade nu förlorat alt
inflytande. Venstern vann åter ökad styrka genom flyttningen
till Paris. Den kunde nu träda i ännu närmare förbindelse
än förut med den anarkiska folkmassan och tvekade ej att
vädja till dess hjälp för att påtvinga församlingen sina åsigter.

Härvid blef klubbväsendet af största betydelse. Med
församlingen följde den bretonska klubben till Paris och erhöll
snart efter sin samlingslokal i ett gammalt jakobiner
(dominikaner) kloster, beläget vid gatan St. Honoré, namnet
jakobinerklubben[2]. Äfven personer, som icke voro deputerade,
erhöllo nu tillträde till dess förhandlingar, och den blef snart
den förnämsta samlingsplatsen för hufvudstadens revolutionära
befolkning, hvars lidelser dess talare gjorde alt för att smickra.
När vensterledarne ville genomdrifva sina åsigter i
nationalförsamlingen, framstälde de dem först på klubben och
försäkrade sig därigenom om folkmassans sympatier och
understöd. Äfven Mirabeau uppträdde här understundom för
att ej förlora sin folkgunst. Samfundets makt inskränkte sig


[1] Mounier begaf sig först till Grenoble och samlade Dauphinés ständer
för att i dem söka ett stöd mot revolutionens öfverdrifter, men
nationalförsamlingen förbjöd sammankomsten (den 26 Okt.), och han emigrerade då.
Han återkom under konsulatet och tjänade Napoleon såsom prefekt »utan
låghet», säger den radikale Aulard. Han dog 1806. 1792 utgaf han
Recherches sur les causes qui ont empêché les Français de devenir
libres,
som, ehuru en försvarsskrift för honom sjelf, är en ej ovigtig källa
för revolutionshistorien. — Lally begaf sig först till Schweitz, återvände
1792, fängslades efter konungadömets fall, men lyckades fly till England.
Under restaurationen blef han pär och dog 1830.
[2] Platsen är nu ett torg: Le marché de St. Honoré. Klubben
kallade sig själf egentligen: Författningsvännernas sällskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free