Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade församlingen både den högre och lägre
undervisningen nästan i fullständig upplösning.
Vi hafva gått händelserna något i förväg för att i ett
sammanhang betrakta församlingens stora organisationsarbeten,
hvilka i verkligheten blott alt för mycket blefvo ett
desorganisations verk. Under det att de pågingo, fortfor den nervösa
oro, som revolutionen uppväckt, att beherska sinnena, än
yttrande sig i rykten om kontrarevolutionära stämplingar, än
gifvande sig luft i entusiastiska utbrott. De förra erhöllo de
sista dagarna af år 1789 åtminstone någon hållpunkt, då en
äfventyrare, markis de Favras, anklagades för att hafva velat
döda Lafayette och Bailly samt bortföra konungen, och ehuru
de närmare omständigheterna ej kunde uppdagas, dömdes han
af Châtelet att hängas samt blef det äfven (Febr. 1790)[1].
För att borttaga de obehagliga misstankar, som denna sak
kunde uppväcka, infann sig konungen, medan processen ännu
pågick, den 4 Februari 1790 frivilligt i nationalförsamlingen
och afgaf en försäkran om sin, sin gemåls och sin sons trohet
mot revolutionens verk. För att förstå verkningarna af detta
steg, bör man ihågkomma, att ännu vid denna tid i vidsträckta
kretsar trots alla hotande förebud herskade en entusiastisk tro
på revolutionens lyckliggörande verkningar; de obetydligaste
händelser voro tillräckliga för att både inom och utom
församlingen framkalla de mest stormande uttryck af hänförelse. Så
gick det ock nu. Knappt hade konungen lemnat salen, förr
än församlingen, för att följa hans exempel, beslöt att genast
aflägga författningseden. Både i Paris och landsorten ville
allmänheten genast göra det samma, och under flera veckor
blef det nu öfver hela Frankrike ett oupphörligt svärjande.
Samtidigt fattades nationen af en annan likartad rörelse.
I några landsorter hade redan 1789 olika städers
nationalgarden börjat ingå högtidliga förbund eller som det hette
federera sig till den nya frihetens försvar. Äfven detta exempel
smittade, och snart blef hela Frankrike skådeplatsen för
högtidliga federationsfester, vid hvilka nationalgardena lofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
