Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sädesprisen ökade ytterligare den stora vinst revolutionen gifvit
dem; men ej så för hälftenbrukarnes stora klass. Den extra
inkomst dessa förut beredt sig genom dagsverksarbeten på de
stora godsen var nu till stor del utsinad genom godsens sköfling
och deras egares flykt, och när då sädespriserna stodo högt,
uppstod bland hälftenbrukarne en fruktansvärd nöd, som ej
kunde hjälpas genom de gamla skatternas upphörande — den
enda direkta vinst som de skördat af revolutionen. Bragta
till förtviflan och på sitt sätt tillämpande frihets- och
jämlikhetsidéerna, sammanrotade de sig, plundrade sina mera
välmående grannar, öfverföllo spannmålstransporterna och begärde
en åkerlag, som skulle gifva dem tillräckliga jordlotter. Då
de egentliga bönderna funno sig besvikna i sina
förhoppningar om en befrielse utan all ersättning från de feodala
bördorna, deltogo äfven de i dessa oroligheter, och sålunda
uppstod nu ett nytt jacquerikrig, för hvilket i synnerhet rikets
mellersta provinser blefvo skådeplats. Nationalförsamlingen,
som proklamerat egendomens säkerhet, kunde naturligtvis ej
gilla dessa rörelser, men hennes dekret blefvo af ringa verkan,
och ofta inskränkte de sig till känslosamma förmaningar,
hvilka naturligtvis lemnade bönderna fullkomligt oberörda.
Emellertid ledo städernas invånare af spanmålstillförselns
hämmande, och i följd häraf blefvo deras nationalgarden villiga
att ingripa mot de upproriska. Så kom det på många ställen
rent af till krig mellan städer och landsbygd, och långt ifrån
att upphöra återgick kampen om tillvaron till sin
ursprungliga mest brutala form — ett formligt slagsmål om brödet.
Äfven i städerna medförde de höga sädesprisen i
förening med industriens lägervall och den revolutionära
upphetsningen svåra missförhållanden. För att förekomma
upplopp af de bröd- och arbetslösa skarorna måste man öfver alt
föranstalta offentliga arbeten, och i synnerhet var detta fallet
i Paris, där antalet af dem, som på detta sätt underhöllos,
slutligen på våren 1791 steg ända till öfver 30,000. Till stor
del var det ett verkligt underhåll, ty med kontrollen öfver
att arbetet också verkstäldes blef det klent bestäldt, då man
ej vågade vara alt för noga med de försumliga, hvilka i
allmänhet voro de verksammaste på folkmötena och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
