Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cirkulär, hvari han sökte bevisa att Europas säkerhet kräfde
att Frankrike tillhölls att respektera folkrättens fordringar,
men på samma gång afvisade han uttryckligt hvarje tanke på
en fullständig kontrarevolution, och så snart underrättelsen
ankommit, att den franska konungafamiljens säkerhet ej var
hotad samt att en uppgörelse mellan konungen och
församlingen vore möjlig, rådde Leopold ifrigt till det senare och
återgick fullständigt till sin förra passivitet. På Gustaf III:s
framställningar, hvilka till honom framfördes af Fersen,
svarade han afböjande, och minst af alt ville han gå
emigranternas ärenden. På dessas vägnar infunno sig grefven af
Artois och Calonne objudna i Pillnitz, där kejsaren och den
nu med honom försonade konung Fredrik Wilhelm II af
Preussen höllo en sammankomst[1], och här begärde prinsen,
att grefven af Provence skulle erkännas såsom regent och
alla de bourbonska prinsarne få utgifva ett manifest, hvari
nationalförsamlingens samtliga beslut skulle stämplas såsom
ogiltiga, högtidligt protesteras mot hvarje af Ludvig samtyckt
inskränkning i konungamakten samt förklaras, att makterna
jämte den franska adeln voro beredda att med vapenmakt
understödja honom. Dessa förslag tillbakavisades på det
bestämdaste af de båda monarkerne. För att ej synas alldeles
likgiltiga tillgrepo de emellertid en diplomatisk fint. Den 27
Augusti undertecknade de nämligen en gemensam deklaration,
hvari de visserligen erkände, att den franska konungens sak
intresserade alla Europas furstar, men på samma gång gjorde
detta erkännande fullkomligt betydelselöst, i det de uppstälde
såsom ett uttryckligt vilkor för alt verksamt ingripande att
alla Europas furstar därtill gåfve sin medverkan. Det var
nämligen då fullkomligt visst, att någon sådan åtminstone ej
var att påräkna af England. Emigrantpartiet insåg
fullkomligt sitt nederlag, men skyndade med oerhörd fräckhet att
gifva det utseende af en seger. Den 10 September utfärdade
prinsarne ett manifest, hvari de anförde deklarationen såsom
ett bevis på, att Österrike och Preussen nu förbundet sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
