Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkrossande underrättelsen att alt misslyckats, mognade
hastigt hos honom beslutet att söka åstadkomma ett allmänt,
monarkiskt korståg till det franska konungadömets hjälp. I
en biljett af den 30 Juni försäkrade han Ludvig, att
konungarne voro beredda härtill, och uppmanade honom att ej
medgifva att hans kungliga värdighet förnedrades. I själfva verket
intresserade denna honom vida mer än konungaparets personer,
och därför anslöt han sig nu fullständigt till emigrantpartiet,
bland hvilket händelsen i Varennes rent af uppväckte
belåtenhet, emedan den befriade det från hvarje hänsyn till
konungens person. Trots de erfarenheter, Gustaf gjort af sin
egen med den franska i mycket andligt befryndade aristokrati,
var han nog kortsynt att i den franska hofadeln se
konungadömets oegennyttiga vänner[1]. Då Ludvig XVI, på grund af
sin fångenskap, ej längre syntes honom berättigad att fatta
giltiga beslut, uppmanade han sålunda under emigranternas
jubel grefven af Provence att förklara sig för Frankrikes
regent, och denne prins, som visserligen var mindre obetänksam
än grefven af Artois, men i stället så mycket mera egoistisk
och ärelysten, befans genast villig härtill. Den nye regenten
tog sitt residens i Koblenz, och här uppstod ett ordentligt hof
enligt Versailles’ mönster, under det att Worms, där prinsen
af Condé, emigrationens fältherre, uppslagit sitt högkvarter,
var samlingsplatsen för de krigiska emigranterna. Själf vände
sig Gustaf till en mängd hof med framställningar om
fursteförbundets bildande och begäran att blifva erkänd som dess
högste fältherre. Äfven denna gång visade det sig emellertid,
att Europas furstar ej delade hans ifver. Han blef öfver alt
tillbakavisad, och när han sedan ville inskränka företaget till
en svensk-rysk landstigning i Normandie, rönte han ej bättre
framgång.
Nu såsom alltid berodde det mesta på kejsarens beslut.
Vid första underrättelsen om systerns och svågerns
fångenskap hade denne visserligen den 6 Juli från Padua uppmanat
en mängd europeiska hof att förena sig till Ludvig XVI:s
räddning, och den 17 Juli aflät Kaunitz till alla hof ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
