Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kallades därför vanligen af sina motståndare brissotister,
själf kallade den sig jakobinska patrioter, och i historien har
den blifvit ryktbar under namnet girondister efter sina mest
lysande representanter, hvilka voro deputerade för
departementet Gironde. Hvad som i allmänhet hade gjort
girondisterna till republikaner, var flykten till Varennes: före
denna händelse hade äfven de svärmat för ett idylliskt
konungadöme; efter den samma hade de förlorat tron därpå
och sågo i konungen blott en fiende till den nya friheten.
Onekligen dömde de i denna punkt klarare än feuillanterna,
men i sin uppfattning af Frankrikes dåvarande tillstånd voro
de i stället så mycket kortsyntare. Hos dem möter oss
nämligen drifven till sin höjd denna naiva tro på
mänsklighetens naturliga fullkomlighet, som mer eller mindre medvetet
låg till grund för nästan alla »upplysningens» samhällsteorier,
i synnerhet för Rousseaus. Bildade, känsliga och svärmande
för sina medmänniskors lycka, önskade de visst icke
pöbelväldets brutala råhet, men de trodde fullt och fast, att, om
den republikanska friheten och jämlikheten blott
proklamerades, skulle »folkets» alla goda instinkter utvecklas; befriadt
från fördomar och alt förtryck skulle det blifva lyckligt,
genomträngdt af broderskärlekens grundsatser skulle det blifva
dygdigt, och hvarje gång det lät höra sin suveräna vilja,
skulle resultatet blott blifva, att makten öfverlemnades åt de
ädlaste och mest upplysta medborgare. Långt ifrån att skada
civilisationen skulle denna sakernas ordning bidraga till dess
utveckling. Liksom fordom i Athen så skulle i Frankrike
frihetens sol framlocka konstens och literatureus herrligaste
blomster[1]. En perikleisk republik, men sedd i den
förskönande belysning, hvari antikens företeelser tedde sig för denna
tids människor, var det ideal, åt hvilket girondisterna skänkt
sin kärlek. Helt och hållet uppgångna i inre åskådning af
dess tilltalande bild, sökte de tillsluta sina ögon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
