Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en europeisk kongress dock med den skilnaden, att hvad de
genom dess påtryckning ville ernå var ej enväldets
återställande utan en författningsrevision i verkligt
koustitutionelt-monarkisk riktning.
Dessutom fann krigspolitiken en oblidkelig motståndare i
Robespierre, icke för att denne hade något emot de mål som
girondisterne därmed ville vinna, men han befarade, att ett
krig nu — innan revolutionen blifvit fullständigt genomförd i
hans ande — blott skulle öka Lafayettes och andra moderata
frihetsvänners d. v. s. »förrädares» inflytande, och han kände
sig dessutom själf mera lämpad för demagogiska intriger än
för krigets djärfva spel. I hans betänkligheter röjde sig äfven
ett visst sundt förstånd. Mänskligt att döma var det en
orimlighet, att Frankrike med sitt upplösta härväsende skulle
kunna motstå Europas öfvade och väl disciplinerade arméer,
men för girondisterne existerade inga svårigheter; i sin
patriotiska och revolutionära chauvinism antogo de, att
Frankrikes härar endast behöfde visa sig för att af »folken» hyllas
såsom »befriare». Striden mellan Robespierre och dem
utkämpades egentligen hos jakobinerna, och det var denna fråga,
som först grundlade en schism dem emellan. I
nationalförsamlingen blef den af mindre betydelse, ty om också berget
mera lutade åt Robespierres åsigt, var dess inflytande här,
såsom vi veta, tämligen ringa, och dess talare kunde ej täfla
med girondisternas.
Den 20 Oktober satte dessa spelet i gång, i det Brissot
då uppträdde med ett stort tal (hans första), i hvilket han
började med att yrka på åtgärder mot emigrationen, men
slutade med att framställa det monarkiska Europa såsom
sammansvuret mot Frankrike. Det närmaste resultatet af denna
debatt blefvo tvänne dekret, af hvilka det ena (af den 31
Oktober) ålade grefven af Provence att vid förlust af sina
rättigheter inom två månader återvända till Frankrike, och
det andra (af den 9 November) stadgade dödsstraff och
egendomssekvestrering för alla vid gränsen samlade emigranter, som
den 1 Januari 1792 fortforo med sina sammangaddningar,
samt för alla emigrerade prinsar och offentliga funktionärer,
som ej till samma tidpunkt återvändt till riket. Konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
