Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än i mån af de äldres inväxling, så att summan af de
utelöpande skulle förblifva 1200 millioner, men den 28
December måste man höja denna summa till 1600, och den 31 Juli
1792 var man uppe i 2 milliarder. Ju mer assignaternas
mängd ökades, ju mer minskades naturligtvis allmänhetens
förtroende. Att deras hypotek stärkts genom sekvestrering af
emigranternas egendom (den 9/12 Februari 1792) hjälpte ej;
i Mars gälde de blott 53 % af sitt namnvärde. Detta i
förening med den rubbning, som anarkien åstadkom i
näringslifvet, vållade en oerhörd dyrhet, och följden häraf blef åter
nya oroligheter med plundringar och mord. Till nöden
bidrog äfven den förödelse, som öfvergick Frankrikes förnämsta
koloni St. Domingo, hvarifrån före revolutionen kolonialvaror
för 150 millioners värde årligen plägat införas till Frankrike.
I första hand var den konstituerande församlingen skuld
härtill. Hon hade visserligen ej vågat upphäfva slafveriet[1]
i kolonierna, utan öfverlemnat beslutet därom åt dem själfva,
men hon hade den 15 Maj 1791 låtit den yttersta
venstern aflocka sig ett beslut, att fria färgade skulle erhålla
aktiv medborgarerätt. Detta framkallade en häftig strid
mellan dessa och den hvita befolkningen, hvars hela sociala
uppfattning härigenom stöttes för hufvudet; de färgade
uppviglade då negerslafvarne, och nu följde ett ohyggligt
slafuppror, som kostade 1000-tals människolif och på några
veckor förvandlade den blomstrande kolonien till en ödemark.
Att den konstituerande församlingen den 24 Sept. tog tillbaka
sitt beslut, och den lagstiftande den 28 Mars 1792 förnyade
det, ökade blott förvirringen, hvaraf den slutliga följden blef,
att Frankrike förlorade denna koloni, och den ögonblickliga
en förstörande kris i den franska handelsverlden samt en
häftig stegring af sockerpriset.
Fruktansvärdast blef förvirringen i södra Frankrike med
dess passionerade befolkning; här uppstod t. o. m. formligt
krig mellan olika kommuner. Början härtill skedde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
