Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffade tusentals underskrifter på en af Dupont de Nemours
uppsatt petition. Vid underrättelsen om hvad som passerat
skyndade också Lafayette till Paris för att den 28 Juni
personligen inför nationalförsamlingen i sin och sin armés namn
protestera däremot. För hela det jakobinska partiet skulle
detta kunnat medföra ödesdigra följder, och att partiet
verkligen blef skrämdt, visade sig ej blott af de ilskna utfall, som
det riktade mot »den nye Cromwell», utan ännu mer däraf,
att själfva Robespierre för ett ögonblick glömde sitt hat mot
girondisterna. Olyckligtvis voro hvarken räddaren eller de,
som skulle räddas, i stånd att begagna sig af tillfället. Ehuru
det var mot det gröfsta våld, som Lafayette ville skydda
friheten, ryggade han tillbaka för att själf använda våld. Hade
han kommit i spetsen för en pålitlig truppstyrka, skulle han
kanske varit oemotståndlig; nu kom han ensam, litande blott
på makten af sin personlighet, och när jakobinerua hemtat
sig från sin första bestörtning, märkte de, att han under
sådana förhållanden ej egentligen var så farlig, hvarför deras
fruktan försvann, ehuru deras raseri fortfor. På de
konstitutionella inom den lagstiftande församlingen verkade visserligen
Lafayettes ankomst upplifvande. Efter ett lysande tal af
Ramond till försvar för »den franska frihetens förstfödde son»
genomdrefvo de förkastandet af Guadets förslag om en
undersökning af hans befogenhet att lemna sin armé och
»petitionera» (d. 28 Juni), men de fullföljde icke denna seger, och
förlitande sig på utlandets hjälp ville Ludvig och framföralt
Marie-Antoinette, såsom framgår af hennes brefväxling med
Fersen, ej räddas af de konstitutionella. Lafayette mottogs
med köld vid hofvet, och efter en fruktlös öfverläggning med
sina vänner bland nationalgardets officerskår återvände han
den 30 Juni missmodig till sitt läger, medtagande de
konstitutionellas sista förhoppning. Han sökte därefter förmå
konungen att begifva sig till Compiègne — som låg inom
det tillåtna området för dennes resor — för att där, af hären
skyddad mot anarkien, genom frivilligt uppträdande för
konstitutionen och mot rikets fiender återvinna folkets förtroende.
Ej blott ministrarne, utan äfven Montemorin, Malouet och
den nu återkomne Lally-Tollendal voro för förslaget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
