Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så voro nu de förderfliga frukterna af girondens
krigspolitik samt konungens och drottningens äflan efter utlandets
inblandning färdiga att mogna. För de sistnämda gälde det
i själfva verket ej längre blott tronens bibehållande och
stärkande utan friheten, kanske lifvet, och i känslan häraf drogo
de mindre än någonsin i betänkande att använda svaghetens
sista resurs: förställning. Intet annat än en sådan var det,
då Ludvig den 14 Juli deltog i federationsfesten och därvid
på fäderneslandets altare förnyade författningseden. Äfven
detta vapen visade sig dock kraftlöst. Icke han utan den
nyss frikände Pétion var dagens hjälte. »Pétion eller döden»
stod det på fanorna; »Lefve Pétion» ropade folkmassan, under
det den mottog konungen med tystnad, och när han uppgick
till altaret, säger fru Staël v. Holstein, att hon tyckte sig se
ett slagtoffer som frivilligt gick till döden.
Vi hafva nu att tillse, hurudan den hjälp var, som hofvet
väntade af utlandets härar, och huru den i verkligheten blef
— denna hjälp för hvars skull de afvisat all annan. Den 21 Maj
hade Ludvig sändt Mallet du Pan att till de förbundna
furstarne framföra hans sista önskningar. De hade uppsats i
samråd med moderata revolutionsvänner såsom Malouet och
Mallet du Pan själf; då konungaparet, såsom vi veta, ej
åsyftade en fullständig återgång till l’ancien régime samt
afskydde emigranterna, kunde det nog med sådana i åtskilligt
vara ense. Hvad Mallet du Pan skulle utverka var först och
främst, att emigranterna ej genom att deltaga i kriget skulle
gifva det karaktären af ett borgerligt samt ej genom att göra
anspråk på att få afgöra Frankrikes blifvande öde skulle drifva
de moderata att kasta sig i jakobinernas armar.[1] Vidare skulle
de tyska monarkerna anmodas att genom ett manifest
förklara: att de ej ville göra några eröfringar; att de ej förde
krig mot den franska nationen, utan blott mot ett
samhällsomstörtande parti; att de öfverlemnade åt konungen ensam
att bestämma Frankrikes blifvande författning; att de voro
benägna till fred, men endast kunde underhandla därom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
