Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen sedan kan återfått en fullständig frihet, samt
slutligen att de gjorde hela nationen från nationalförsamlingen
ned till hvarje individ personligt ansvarig för att intet ondt
tillfogades den kungliga familjen eller någon som hälst
medborgare. När Mallet du Pan ankom till Frankfurt, där
förberedelserna för Frans’ kejsarekröning som bäst pågingo,
mottogs han höfligt af de tyska statsmännen, men något
egentligt afseende vid hans råd fäste de ej, och hans utpräglade
konstitutionella tänkesätt behagade dessutom hvarken Fersen
eller emigranterna. De sistnämda voro nu mera förbittrade
än någonsin på drottningen, hvars inflytande de tillskrefvo,
att ej häller kejsar Frans erkänt grefvens af Provence
regentskap; i Koblentz angrep man med nästan lika stor ilska den
»österrikiska komitéen» som i Paris, och det är då lätt att
fatta med hvilka känslor de upptogo försöket att hindra dem
från att spela vare sig en militärisk eller politisk roll. Den
gemensamma obenägenheten mot Mallet du Pan åstadkom, att
emigrantpartiet och Fersen förenade sig om att efter sitt sinne
redigera det påyrkade manifestet. Fersen lät nämligen i
samråd med Calonne och prinsarne en emigrant, markis de Limon,
uppsätta ett förslag därtill och utverkade därefter dess
godkännande af monarkerna. Öfverbefälhafvaren för den tyska
arméen hertig Ferdinand af Braunschweig var en af tidens mest
»upplysta» furstar samt ansågs dessutom för ett fältherregeni
af första ordningen, och så stort var hans anseende, att
Narbonne t. o. m. gjort ett försök att förmå honom att i kriget
blifva Frankrikes öfverbefälhafvare. Af gammalt förbunden
med det preussiska konungahuset, afböjde han dock detta
anbud och mottog i stället Fredrik Vilhelms att öfvertaga
kommandot öfver den tyska arméen. Nu hade han gifvit ett
nytt bevis på sin undfallenhet för denne, i det han mot bättre
vetande villfarit hans önskan att emigranterna skulle få sluta
sig till arméen, och ehuru han ogillade det fersiskt-limonska
manifestet, lät han af samma skäl förmå sig att underteckna
det samma.
Så tillkom denna ödesdigra urkund (dat. d. 25 Juli 1792),
som i historien är känd under namnet hertigens af
Braunschweig manifest, ehuru det af honom ej har något annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
