- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
364

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon annan orsak blifvit efter, nedgjordes utan förskoning[1],
och samma öde öfvergick hofvets manliga betjäning.
Adelsmännen och nationalgardisterna lyckades emellertid rädda sig
genom en bakväg. Mördandet åtföljdes af en sannskyldig
brutalitetens orgie. Slottets vinkällare plundrades, och i
praktgemaken bedref hopen alt möjligt ofog. Dyrbarheter af
oerhördt värde stulos och möblerna förstördes; rusiga karlar
iklädde sig kröningsdrägten och satte sig på tronen; det
kvinliga afskummet prydde sig med drottningens kläder, vältrade
sig i hennes säng och behandlade de mördades lik på ett
sätt, som ej kan beskrifvas. Under alt detta grep elden
omkring sig på Karrusellplatsen; hela det stolta slottet hotades
med tillintetgörelse, och folkmassan hindrade de
släckningsanstalter, som nationalförsamlingen anbefalde. Först sedan
ledningen af dessa anförtrotts åt Bastiljens nedrifvare, den
»patriotiske» byggmästaren Palloy, fick släckningsarbetet
verkställas[2].

Emellertid var det ej blott i Tuilerierna, som upproret
triumferade. Hela denna dag var Paris prisgifvet åt en blodig
anarki, som kräfde talrika offer. Det ädlaste bland dessa var
Clermont-Tonnerre, som på gatan öfverfölls och mördades af
en rasande folkhop. Det största slagtandet egde rum, då en
skara schweizare, som skulle föras till ett annat fängelse,
mördades af folkmassan.

Nationalförsamlingen fick nu dyrt umgälla, att hon
tillåtit desorganiserandet af alla den lagliga ordningens
skyddsvärn. Det segrande upproret erkände henne visserligen till
namnet
såsom den högsta lagliga myndigheten[3], men i
verkligheten var hon fullständigt i dess våld. Omkring


[1] De sålde emellertid sina lif dyrt nog. Dock har den revolutionära
mytdiktningen betydligt öfverdrifvit antalet af »offren» på »folkets» sida.
Från stridens olika skeden hafva de vanligen uppgifvits till 5,000, men
Mortimer-Ternaux har tydligt uppvisat, att hela antalet döda ej var större
än 100 och svårt sårade 60, af hvilka siffror ungefär hälften komma på
parisarne och hälften på de federerade.
[2] Palloy fick sedan uppdrag att reparera slottet, hvarvid han
emellertid visade sig ej blott oskicklig utan också omåttligt dyr.
[3] Kommunalrådet lät Huguenin i spetsen för en deputation förklara,
att »folket ånyo beklädde de deputerade med sitt förtroende».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free