- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
365

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes lokal böljade förvildade pöbelhopar, mot hvilka hon
ej hade några försvarare; utan att kunna hjälpa nödgades
hon bevittna, huru oupphörligt nya blodsdåd begingos; nära
2/3 af hennes medlemmar hade af fruktan eller afsmak
öfvergifvit sin post, och de återstående hade blott att till lagar
förvandla de petitioner, som framstäldes till henne af den nya
kommunen eller de af anarkisterna beherskade sektionerna.
Det vigtigaste af dessa beslut var det, som satte inseglet på
dagens verk. Från Logografens loge fick den kungliga
familjen åhöra, huru Vergniaud i det utomordentliga
utskottets namn föreslog och församlingen beslöt »en sträng
åtgärd, som händelserna gjort oundviklig», nämligen att
konungen, på grund af »det misstroende som hans uppförande
uppväckt under ett i hans namn mot konstitutionen och det
nationella oberoendet företaget krig», skulle suspenderas, tills
ett nationalkonvent (convention nationale) beslutit om landets
öde[1]. Därefter tillsatte församlingen en provisorisk regering.
De tre afskedade girondeministrarne, Roland, Clavière och
Servan fingo inträda däri med återtagande af sina förra
portföljer. Utrikesminister blef Lebrun och sjöminister Monge,
båda girondister, men justitieministern togs ur det parti, som
dagen egentligen tillhörde: det blef Danton[2]. De förra
ministrarne fängslades och en af dem, krigsministern
d’Abancourt, stäldes inför krigsrätten i Orléans. Slutligen kunde
församlingen kl. half fyra på morgonen den 11 Aug. åtskiljas,
och den kungliga familjen fick då för den återstående delen
af natten utbyta Logografens loge mot några celler i
feuillanterklostret.

Genom den provisoriska regeringens upprättande skulle


[1] Ehuru antaget under påtryckning af upproret, visade dock detta
beslut en viss själfständighet, ty talrika petitionärer hade yrkat på
konungens omedelbara afsättning. Vergniaud häfdade emot dem hela
landets rätt att få deltaga i afgörandet af denna fråga. Att girondisterne
äfven nu tänkte sig möjligheten af ett regentskap, synes framgå af, att de
läto församlingen besluta tillsättandet af en guvernör för kronprinsen. Detta
beslut fick dock ej någon verkställighet.
[2] Det är dessa val som visa upplösningen inom församlingen: blott
284 röster afgåfvos — Danton erhöll däraf 222.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free