Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - Noter till andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. 1850) och Bougeart (Danton 1861). Med mera skicklighet och
grundlighet har Robinet egnat sig åt uppgiften i Danton: Mémoire
sur sa vie privée, Paris 1865 och Le procès des dantonistes, Paris
1879, och 1882 sökte han i Express och Revue occidentale
vederlägga Bos, som i: Les advocats au conseil du roi, Paris 1880,
återupplifvat anklagelsen för besticklighet. I den radikalt hållna
tidskriften La révolution française, 1884, har vidare Dubost
uppträdt med en »Ehrenrettung» särskildt angående
Septembermorden, och sist har Aulard i sitt a. a. framstält Dantons bild
i den ljusaste dager, hvarjämte han synes hafva för afsigt att göra
honom till föremål för ett specialverk. Hvad angår frågan om
bestickligheten synas följande fakta vara klara: Danton synes
ursprungligen på sin syssla haft en skuld af minst 46,000 L., vid
dess indragning 1791 erhöll han ett skadestånd af 71,000 och vid
sin död efterlemnade han nationalgods, som han från 1791 inköpt
i sin födelsebygd Arcis (Champagne) för 85,000 L. Frågan synes
mig därför reducerad derhän: kunde han, upptagen som han var
af agitationer, på lojalt sätt inbespara 60,000 under åren närmast
före revolutionen och till 1794? Saken torde ej varit omöjlig
under en tid, då försäljningen af kyrkogodsen och assignaternas fall
öppnade så rika tillfällen till spekulation. Och om han varit
oärlig, borde ej då hans förmögenhet varit större, när hans tillfällen
till oärligt förvärf voro så stora? Det mest graverade vittnesmålet
mot Danton i denna sak är Mirabeaus; den 10 Mars 1791 skref
denne till La Marck: »Danton har i går emottagit 31,000 L.»
Öfriga uppgifter om hans besticklighet eller oärlighet — ty äfven
därför beskylles han — förekomma i memoarer, långt efteråt skrifna
af »omvända» jakobiner, af fiender till eller offer för jakobinismen,
och hafva därför mindre betydelse, oafsedt att de innehålla
bevisliga oriktigheter. Så uppger Lafayette, att drottningen strax
före den 10 Aug. 1792 gaf Danton 50,000 écus. Hvad som
mycket bidragit till att göra honom själf misstänkt i detta
hänseende är den cynism, med hvilken han under konventet öppet
rekommenderade bestickningar såsom ett lämpligt medel att
bereda jakobinismens seger. Under sin ministär använde han stora
summor till hemliga revolutionära åtgärder. Med afseende på
Septembermorden hafva ej, utom de yttranden som berättats efter
Danton (se ofvan s. 374.) — och hvilka naturligtvis kunna betviflas,
några positiva bevis på hans skuld kunnat framläggas, men ej häller
synes det någon fullgod vederläggning af de sannolikhetsbevis för,
att han åtminstone gett dem sitt moraliska stöd, hvilka grunda
sig på hans allmänna förhållande under dessa dagar. — Danton
var ej utsväfvande — detta synes bevisadt — och hans familj
saknade ej alldeles tillgångar, men advokatsyrket synes ej hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
