Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - Noter till andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresserat honom. Det är detta, som föranledt den i texten
framstälda åsigten om hans dåliga utsigter före revolutionen.
VI) (Hänvisning fr. s. 232.) Den i texten angifna
uppfattningen är Sybels, och de skäl, hvarpå han grundar den, äro följande:
1) Redan på morgonen den 5 Okt. kunde v. presidenten i det parisiska
kommunalrådet Vauvillers i Versailles berätta för ministrarne, att
nationalgardet var på väg att hemta konungen till Paris, och dock
hade det då ännu ej varit fråga härom bland folkmassan, hvarför
Sybel anser, att denna tanke måste hafva uppstått inom
kommunalstyrelsen; 2) visa kommunens protokoll (äfven bekräftade af le
Moniteur), att befallningen om nationalgardets aftåg först gafs, sedan
Lafayette förklarat den oundviklig, och sålunda var det ej, såsom
han uppgifvit i sina memoarer, kommunalrådet, som förmådde
honom att bryta upp; 3) yrkandet på rättighetsförklaringens
obetingade godkännande insattes på dagens program först af den
parisiska kommunalstyrelsen, hvilket Lafayette äfven förtegat; och 4)
hade Necker just vid denna tid visat obenägenhet att vidare låta
statskassan bispringa Paris, hvarför dettas myndigheter måste finna
det önskligt att få konungen (med civillistan) samt regeringen inom
sin maktsfär. Själf har Lafayette (mémoires I s. 394) också
erkänt, att han länge hade ansett bäst att både konungen och
församlingen kommo till Paris. Dessa bevis äro dock ej sådana, att
de fullt förmå uppväga Lafayettes egna försäkringar om sin oskuld.
VII) (Hänvisning fr. s. 273.) Framställningen af hofvets
förhållande till utlandet är grundad på Sybel a. a., Sorel a. a.,
Ranke: Ursprung der Revolutionskriege, Leipzig 1875, Vivenot:
Quellen zur Geschichte der deutschen Kaiserpolitik Oestreichs I,
Wien 1873, Arneth a. a., Klinckowström a. a., Åkeson:
Gustaf III:s förhållande till den franska revolutionen, Lund 1887,
Bacourt a. a. och Bouillés memoarer. Äfven Feullet de
Conches’ samling lemnar härom — med försigtighet använd —
verkliga upplysningar. För den här skildrade epoken börja Schmidts
arbeten: Tableaux de la rév. fr. publiés sur les papiers inédits du
departement et de la police secrète de Paris, Leipzig 1867—70
och Pariser Zustände während der Revolutionszeit von 1789—1800,
Jena 1874—6, få stor betydelse.
VIII) (Hänvisning fr. s. 293.) Ranke, a. a. s. 84, har
antagit, att flykten beslöts först efter den 18 Apr., men genom
Klinckowströms arbete är Sybels åsigt (I s. 252), att beslutet var
tidigare, nu till fullo styrkt. Det bref från Fersen till Breteuil,
som där uppgifves vara af den 2 April och hvari flykten omtalas
såsom en afgjord sak, måste visserligen vara orätt dateradt och
senare än den 18 Apr., emedan denna dags händelser däri
omtalas — antagligen är den 2 Apr. felläsning eller felskrifning för
den 22, ty då skref Fersen delvis det samma till Taube (om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
