Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dem, som härvid gåfvo de Sèze rätt, märkas
Lanjuinais och Rabaud St. Etienne, hvilka båda med skärpa
uttalade sig mot att församlingen skulle uppträda såsom
domstol. Hufvudintresset knöt sig emellertid vid frågan om ett
vad till folket. Den 31 Dec. försvarades detta af Vergniaud,
som påstod, att endast folket i sin helhet hade rätt att
definitivt beröfva konungen den oansvarighet, som det tillerkänt
honom genom författningen. Han framhöll vidare, att Ludvigs
omedelbara afrättning skulle draga öfver Frankrike nya
fiender, och varnade för dem, som i anarkiens intresse ville slå
mynt af denna fråga. Den internationella synpunkten
betonades ännu skarpare af Brissot (d. 1 Jan. 1793) och faran
för anarkien af Gensonné (d. 2), som därvid genom ett blodigt
skämt ådrog sig den fåfänge Robespierres oförsonliga hat.
Om — yttrade han — frihetskärlekens charlataner, af hvilka
en förklarar sig själf för »folkets vän» (Marat) och en annan
för dess »omutlige försvarare» (Robespierre), om dessa, såsom
de påstå, räddat fäderneslandet, hafva de gjort det omedvetet
såsom de kapitolinska gässen, men dylika befriare nämde det
romerska folket ej till diktatorer och konsuler. Den följande
dagen sökte berget hämnas genom att draga fram
girondisternas förhandlingar med konungen i Juli 1792, men
konventet fäste intet afseende vid anklagelsen. Ett ödesdigert
inflytande utöfvade Barère. Slingrande sig emellan partierna
hade han redan upprepade gånger under sken af att vilja
medla förstått afvända eller bryta udden på girondens
tillämnade kraftåtgärder; nu (d. 4 Jan.) afrådde han vadet till
folket — emedan det kunde befordra anarkien, och den 14
narrade han girondisterne att själfva medgifva, det frågan
om vadet först i andra rummet skulle afgöras, under det att
frågan om konungens brottslighet skulle ställas främst. I
tredje rummet skulle straffet bestämmas.
Den 15 Januari börjades omröstningarna under Vergniauds
ordförandeskap. Den första frågan — om konungen gjort sig
skyldig till förräderi — besvarades med ett rent ja af 683.
De öfriga voro dels frånvarande, dels vägrade de att rösta, dels
förklarade de sig rösta såsom lagstiftare. Ingen frikände.
Därefter förkastades vadet till folket med 424 röster mot 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
