Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det är omedvetet och oafsigtligt, och den, som följer en
ond vilja i spåren, och om man bedömer den olycklige
konungen från dessa olika synpunkter, så måste en dom, som utgår
från den förra, blifva lika förkrossande som den bör blifva
mild, som utgår från den senare. Ludvig var för sitt folk
en verklig olycka, och den skändligaste tyrann skulle
knappast kunnat tillfoga det mera ondt, än han gjorde genom sin
svaghet före revolutionen och sin halfhet under den samma.
Men fåfängt är att förneka, det han under alt detta menade
väl, och på grund både af hans karaktär och hans uppfostran
torde man hafva rätt att säga om hans politiska felsteg: han
förstod ej bättre. Han var i själfva verket omöjlig för den
situation, i hvilken hans öde stält honom. Därför framstår
ock hans personlighet i sin rätta dager, först då han ej vidare
hade att regera utan blott att lida. Upprätthållen af sin
varma religiositet blef han då för första gången i sitt lif
vördnadsbjudande. Då först var det också, som han »genom
storheten af sin resignation» lyckades fullt vinna sin gemåls
kärlek och aktning. »Det var», säger Sorel om dessa
olyckliga makar, »deras underliga öde såväl i deras
hjärteangelägenheter som i deras lifs offentliga drama att ej förr än
under olyckan blifva herrar öfver händelserna och kunna höja
sig till den höjd som deras roll kräfde.»
De girondister, som genom att rösta för konungens död
trott sig kunna stärka sitt parti, skulle snart finna, att de
misstagit sig. Jakobinerna öfver hela landet tillskrefvo berget,
som i denna fråga aldrig vacklat, hela äran af utgången, och
under det att girondisterne ingenting vunno på detta håll,
beröfvade dem deras andel i »konungamordet» fullständigt
de moderatas sympatier. Genom förföljelsen mot Ludvig
beredde de i själfva verket sin egen undergång. Ett brott,
hvartill konungens fällande gaf anledning, ökade dessutom
ytterligare bergets makt. Den 20 Januari mördade nämligen
en f. d. kunglig lifvakt, Pâris, presidenten i
pariserparlamentet Lepelletier-St.-Fargeau, emedan han röstat för konungens
död, och denna händelse dref dem af centern, som röstat på
samma sätt, att närmare ansluta sig till berget, hvars
tvångspolitik syntes lofva dem skydd mot rojalisternas hämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
