Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marsfältet med fäderneslandets altare, statyer och antika
emblem, alt anordnadt af konventets festarrangör David;
8000 kommissarier från landets primärförsamlingar hade
infunnit sig för att frambära dessas bifall till författningen och
deltaga i festen[1]. Konventet hade härmed fullgjort sitt
egentliga uppdrag och borde därför hafva lemnat plats åt den
»lagstiftande kåren», men nationen skulle nu få erfara, att
författningen blott varit ett rogifvande medel. Visserligen
förklarade sig konventet den 11 Aug. färdigt att afgå, men
Robespierre uppträdde genast häremot hos jakobinerna, och
slutligen förkunnade konventet den 10 Okt. 1793, att
Frankrikes styrelse ända till freden skulle vara revolutionär, hvilket
helt enkelt ville säga, att det franska folket tillsvidare fick
undvara hela den i författningen utlofvade herrligheten och
nöja sig med det stympade konventets diktatur.
Efter att hafva sett den s. k. federalistiska rörelsens
allmänna förlopp, vilja vi något närmare betrakta den samma
på dess förnämsta skådeplatser: Normandie med Bretagne[2]
samt södra Frankrike. De afvikna girondisterna begåfvo sig
i allmänhet till de förstnämda provinserna. Ifrigast bland
dem voro Buzot och Pétion. För den förre gälde det ej
blott att bekämpa politiska motståndare, utan ock att befria
sitt hjärtas dam, och den ifver han utvecklade var så stor,
att jakobinerna betraktade honom såsom resningens egentlige
chef och kallade honom »kung Buzot». För den senares
fåfänga hade det plötsliga fallet från folkgunstens högsta
tinnar varit för mycket, och hans raseri mot dem, som orsakat
det, kände inga gränser. Buzot begaf sig först till sin
hemort Evreux (i Normandie); från katedralens predikstol
skildrade han med passionens kraft de parisiska anarkisternas
brott och förmådde staden till resning. Därefter begaf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
