Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit och till en tid utöfvat inflytande, men Lyon skulle med
lätthet kunnat förmås att underkasta sig konventet — det
antog t. ex. den 30 Juli konstitutionen — om blott detta
respekterat dess program: »allmän ordning, lagarnas välde,
aktning för personer och egendom», men det var detta, som
ej skedde. De maktegande i Paris kunde ej tåla, att denna
vigtiga plats undanrycktes jakobinismen, utan togo parti för
Chalier, stälde den nya stadsstyrelsen utom lagen och sände
en här till stadens betvingande. Lyonesarne åberopade rätten
till motstånd mot förtryck och försvarade sig tappert, men
angriparne hetsade bönderna i trakten genom löften om andel
i bytet mot den rika fabriksstaden, och den 9 Okt. måste
denna uthungrad efter 2 månaders belägring gifva sig. De
mest komprometterade af innevånarne sökte rädda sig öfver
gränsen, men dödades till största delen af bönderna[1].
Medan Frankrike i följd af händelserna den 2 Juni blef
skådeplatsen för ett inbördes krigs fasor, söndrade sig själfva
upphofsmännen till denna dags attentat i trenne
meningsgrupper: stadshusdemagogernas, eller såsom den efter sin
förnämste publicist plägat kallas: den hébertska, den dantonska och
den robespierreska. Mellan de två förstnämda var skilnaden
störst. Under det att Danton sökte på jakobinsk grund
upprätta en verklig regering och förkastade blodsdåd, som han
ej fann nödiga för partiets seger, ville Hébert och hans
vänner ej veta af någon myndighet, som kunde inskränka de
parisiska anarkisternas själfsvåld. Konventet borde enligt
deras mening blott vara ett redskap, genom hvilket de skulle
kunna tillfredsställa sin rof- och mordlust; hvarje ordnad
statsmannaverksamhet var dem en styggelse; ehuru de under
första förskräckelsen öfver den »federalistiska» resningen
förnekat Roux och alt framgent gjorde det, trädde de dock
faktiskt i hans fotspår, och då de härvid ofta funno Danton
i sin väg, blef denne i Père Duchêne och jakobinerklubben
föremål för hätska angrepp från partiets sida[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
