Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven med afseende på den yttre politiken framträdde
motsatsen. Dantons mål blef alt mer en ärofull fred, men
hébertisterna accepterade Clootz’ kosmopolitiska fantasier, och
det var därför för det dantonska välfärdsutskottet ett
ödesdigert slag, att detta parti lyckades få inflytande inom
ministären. Clavières och Lebruns efterträdare blefvo nämligen
Destournelle och Desforges, båda storheter från stadshuset
och den senare t. o. m. en af septembermännen. De torde
dock i någon mån låtit sig ledas af Danton, men
Beurnonvilles efterträdare såsom krigsminister: Bouchotte, var jämte
sin förste sekreterare Vincent helt och hållet Héberts kreatur
och trädde i Paches fotspår. Ett hufvudstycke i
hébertisternas program var att äfven till krigshärarne utsträcka anarkien;
dessa verldsbefriare, d. v. s. verldseröfrarne, arbetade
systematiskt på att genom disciplinens upplösning förstöra jämväl
de stridskrafter, som Frankrike behöfde för att kunna föra
ett begränsadt krig. I Père Duchêne upphetsade Hébert
oupphörligt soldaterna mot befälet, och Bouchotte har själf
erkänt, att han på statsverkets bekostnad för 118 800 L. köpte
nummer af denna tidning till utdelning inom lägren.
Befälhafvarne för Frankrikes vigtigaste arméer voro vid denna tid
Custine vid nordarméen, Beauharnais (kejsarinnan Josefines
förste man) vid Rhenarméen och Biron i Vendée. De voro
alla ifriga jakobiner, men på samma gång verkliga krigare,
som höllo på militärisk ordning, och därför uppstod mellan
dem och krigsministeriet ett krig på lif och död, hvarvid alt
hvad hébertister hette naturligtvis tog det sistnämdas parti.
I synnerhet visade sig det anarkiska ofoget förderfligt i Vendée.
De bataljoner, som Santerre från Paris hitfört, bestodo till
största delen af jakobinsk pöbel, och på samma gång de
genom sin skändliga framfart i det olyckliga landet ytterligare
stegrade böndernas förbittring, beredde de dem genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
