Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfmord sina bödlar, men hans kamrat Lebrun besteg den
27 Dec. schavotten.
Lifvet i de parisiska fängelserna under dessa fasans tider
hör till det egendomligaste, som historien kan uppvisa.
Oupphörligt ditsläpades »misstänkta». Enligt den ohyggliga lagen
af den 17 Sept. 1793 skulle nämligen såsom sådana anses
alla, hvilka genom förbindelser, ord eller skrifter visat sig
vara anhängare af tyranniet eller federalismen, de, som ej
kunde redovisa för sina existensmedel, de, som ej af
myndigheterna inom sin ort kunnat erhålla intyg om
medborgerlighet, d. v. s. att de motsvarade de herskandes uppfattning af
politisk välsinthet, ämbetsmän, som afsatts af konventet eller
dess kommissarier, alla adelsmän med deras familjer, som icke
ständigt visat tillgifvenhet för revolutionen, och slutligen de
emigranter, som återkommit inom den påbjudna tiden[1] —
alla dessa skulle fängslas genom revolutionsutskottens försorg.
Såsom man ser, var härigenom hela den öfriga befolkningen
prisgifven åt den jakobinska minoriteten, och denna använde
sin makt på sådant sätt, att antalet inspärrade vid
skräckväldets slut, oaktadt den utgallring som guilotinen gjort,
uppgick till nära 8 000 i Paris och i hela landet skall hafva
varit 400 000. Fångarne tillhörde alla samhällsklasser, åldrar
och kön, ty bland alla funnos de, som ådragit sig de
maktegandes onåd, och den nya regimens lettres de cachet voro
ofta liksom den gamlas blott ett medel att tillfredsställa
personlig hämdlystnad[2]. Så förenades genom samma olycksöde
i den bizarraste blandning rojalister med republikaner,
högstämda svärmare med prosaiska hvardagsmänniskor, förnäma
herrar och damer med simpla brottslingar och flickor från
gatan. Naturligtvis var det gamla Frankrikes förnäma verld
rikt representerad, ty att tillhöra den var ju i och för sig ett
brott, och äfven nu sökte denna klass upprätthålla salongernas
traditioner. Man gjorde visiter med samma noggranhet, man
konverserade lika spirituelt och man inledde kärleksintriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
